Två år sedan

Som jag tidigare skrivit var 2010 det år som jag just nu värdesätter högst. Jag var lycklig, jag hade jävligt kul. Hela DENNA playlist utstrålar hela det året. Den fantastiska tid jag fick uppleva. Det var detta år jag träffade större delen av de jag känner idag. Det var även detta år jag skaffade facebook, och det säger väl en hel del av den sociala biten. Jag började leva detta år, helt och hållet. Jag kom ut på ett helt annat sätt då jag fick lära känna så otroligt många nya fantastiska människor.

Utan alkohol. Inte en droppen förrän jag började gymnasiet till hösten drack jag. Jag hade det så bra. Jag hade det så jävla bra. Hela sommaren. Jag gjorde inte mycket, egentligen. Men hela världen var som öppen för mig, jag hade hela världen framför mina fötter och jag tog steget ut. Jag hade min då bästa vän, Anna, när jag ville, hur jag ville hela tiden. Trots att hösten briljerade vill jag sätta sommaren i fokus, för det var där allting började. Jag hade det för bra för att vara sant.

Beautiful

källa: weheartit

Bubbles

Jag var uppe före tuppen och i gymmet innan klockan slagit tio i morse. Lördagen visade sig börja riktigt bra, tills det att jag kom hem igen. Helt totalkvaddad kände jag mig då jag fått för lite sömn och för lite mat innan träningen. Det var bara slänga sig i sängen efter det, för hela kvällen kommer jag spendera i Piteå på släktmiddag. Det finns säkerligen bättre sätt att spendera sin lördag på, men jag försöker att inte tänka så. Jag gör det för pappas skull, dessutom följer ju syrran med och henne gillar jag ju. 

Igår då? Jag var på Lillan på en välgörenhetskonsert, fick se många talangfulla, unga musiker spela och sjunga. Innan det var jag och fotograferade Fredrik i studion efter skolan. Jag hoppas jag fick till det, har inte riktigt kollat igenom ännu. Nog om det, jag älskar bubblor. De berättar som en hel historia, på något sätt. Ska blåsa mycket bubblor i sommar. På tal om någonting helt annat.

källa: weheartit

Reder than ever

(Finns nog ingenting som heter reder...) För första gången någonsin klarade jag mig igenom ett yoga-pass, utan några konstigheter! Annars har jag precis lika mycket plugg som tidigare i veckan, till imorgon. Som vanligt sköt jag det åt sidan och färgade mitt hår lite rödare istället. Annars är det ju min älskade serietorsdag ikväll som jag faktiskt får ta och skita fullständigt i då jag har allt detta plugg att göra, så lär det nog inte bli dock. Men jag måste verkligen. Men först ska jag sätta mig framför spegeln och säga högt för mig själv: satan va' snygg du är i håret!

Breakfast

Jag älskar torsdagar. En lagom bra sovmorgon som gör att jag kan äta en ordentlig frukost, en dag kvar till helg och vi har idrott på skolan. Men för mig innebär även denna torsdag en lika stor hög med plugg som igår eftersom jag aldrig tog tag i något. Typiskt att man alltid ska skjuta upp allt till sista dagen. Annars då? Fick min röda hårfärg från Directions igår, ni vet en sån där extrem hårfärg. Jag måste bleka innan då mitt nu röda hår är för mörkt, så till helgen kommer jag förhoppningsvis ha den färg jag alltid drömt om. 

For all eternity

Offwhite

En vacker sommardag ska vi vandra tillsammans. Jag har alltid velat ha en hög modell av dig, tills jag kom att tänka på att du kanske finns i låg modell and I found you. Kärlek vid första ögonkastet, jag har länge drömt att få möta dig. Finaste.

Källa: Nelly

Fuckin' bummer

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, jag har haft en helvetes onsdag hittills... Det börjar med att jag försover mig en stund och sen tappar jag min assistent, Malin, till fredagens plåtning och Emilia hade inte tid att plugga efter skolan inför morgondagens redovisning. När jag kommer hem inser jag att jag tappat bort mitt gymkort och inte långt därefter bränner jag mig på tummen något så vansinnigt, jag har så sjukt ont, ni anar inte. Det var då även dags att ta vaccinet för livmoderhalscancer som tog riktigt hårt på mig tydligen då jag har så himla ont, då säger sjuksköterskan även att jag kan få feber. Jaha, så nu kanske jag inte kommer kunna träna heller om så skulle vara fallet. Jag är inte less egentligen, jag är bara riktigt nedstämd över allt detta. Jag har en på tok för stor hög med plugg som ska vara klart senast på fredag dessutom, och inte nog med det var jag hos kuratorn idag som självklart fick mig att börja tänka på allt sånt där man kanske önskar man kunde stänga bort en stund. 

Jag har haft en dålig dag, men all denna otur måste ju betyda att någonting gott väntar mig senare. Jag hoppas på god mat i alla fall. Kvällens träning sker nog här hemma då gymkortet är ute och ränner, men det kanske är lika bra då jag förmodligen lär skada mig på någon maskin eller flyga av löpbandet om jag kör mitt pass på gymmet. Men innan dess ska jag kika lite på The Big Bang Theory, älskade TBBT.

Incoherent

källa: weheartit

Jag har insett att min senaste kyss var väldigt otippad och att ingenting är vad det verkar vara. Jag har även lärt mig att det allra mesta blir vad man gör det till och det finns inte mycket jag avskyr mer än när folk snackar skit för att själva verka bättre, då man i själva verket bara framstår som osäker. Hade jag en bästa vän skulle hon/han göra allt för mig, precis som min allra första- Linda. Kärlek är någonting som bara är förjävligt i slutändan, därför är sommaren och hösten år 2010 den bästa tiden i mitt liv hittills. Denna sommar ska jag se Linkin Park och hoppas på att få uppnå det finaste som finns- lycka. En av de värsta känslorna som finns, förutom att förlora en sådan fin vän som Ella, är när man får veta att ens pojkvän varit otrogen och den allra bästa känslan är när man för ovanlighetens skull är nöjd med sig själv eller någonting man åstadkommit. Jag kommer alltid vara jag, och när jag borstar tänderna kan jag inte stå still och jag är väldigt rädd för mörker. När jag vaknar på morgonen sträcker jag på mig och upptäcker redan då, förhoppningsvis, träningsvärk från gårdagen. Jag tänder på tatueringar, vilket är ganska uppenbart vid det här laget. Min iPhone är med mig var jag än går där flera tusen sms ligger som jag sen min första mobil alltid har haft svårt för att radera. Jag älskar sport för att det inte är några konstigheter och det är alla känslor på en gång men inget som är direkt komplicerat. Som allt annat är däremot. Jag vill göra skillnad, hjälpa djur på vilken nivå som helst bara jag får hjälpa till. Harry Potter är min hjälte, efter Linkin Park. En dag ska jag bli min egen hjälte, men först ska jag börja åka longboard, känna riktig frihet och få njuta av den lycka jag en gång kommer känna.

My father threw me into this world as a winner

Jag gjorde ingenting av det jag skrev att jag skulle göra i torsdag, raka motsatsen faktiskt. Vilket får mig att inse att det är totalt onödigt för mig att någonsin skriva om "kvällens planer" igen, då det oftast aldrig blir som man tänkt sig. Jag skippade hela grejen med att bara ligga hemma i sängen och blev verbalt (fast skriftligt, ni förstår poängen) utdragen för ett spontan biobesök, som förövrigt inte var värt 100 kr. Filmen alltså. Annars var det väl trevligt.

Igår festade jag, mot förmodan. Jag ville hålla mig borta från alkohol under sportlovet, men så fick det inte bli. Men jag hade riktigt trevligt hela kvällen, men insåg när jag gick och la mig alldeles för sent (läs: tidigt på morgonen) att det kanske inte var värt det. Jag hatar ju att sova länge, vilket jag var tvungen att få göra i morse. Vilket leder oss till denna dag, och som jag skrev- tänker inte skriva upp vad jag har för planer för det kommer väl ändå inte bli så. Men nu är det så att jag inte har några planer alls, så det var väl lika bra. Förövrigt skriver jag såhär: F*ck allt som inte har med tillräckligt frisk att göra. Jag. Vill. Träna.

A Thousand Suns

Detta inlägg tillägnar jag alla de fans som valt att bojkotta Linkin Park efter deras senaste album som släpptes för nu ungefär ett och ett halvt år sedan, A Thousand Suns. 

Som ett stort fan blir man alltid lika spänd inför varje album som ska släppas. När jag först lyssnade på A Thousand Suns visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka, jag tyckte nog ingenting till en början. Jag vet inte om jag var besviken eller om jag bara inte kände någonting. Andra gången jag lyssnade kände jag det. Jag kände alltihop på samma gång. Det gick rakt in i mig. Detta är den mäktigaste platta jag någonsin lyssnat på. Många av låtarna fick jag lära mig lyssna på. Nu är A Thousand Suns, enligt mig, det bästa Linkin Park någonsin har åstadkommit i musikväg. Jag är hänförd än idag, blown away ni vet. När ett band bestämmer sig för att utvecklas och inte fortsätta med samma gamla vanliga "skit", betyder oerhört mycket för mig som ett fan. Att se Linkin Park utvecklas på det sätt de faktiskt gjort, gör mig stolt. Jäkligt stolt. 

Att albumet innehåller tal från både Martin Luther King och Mario Savo men även Robert Oppenheimer säger en hel del om detta enastående konstverk, för det är precis vad A Thousand Suns är- ett konstverk. Varje enstaka låt tillför någonting, någonting så starkt. Någonting så mäktigt. Någonting så otroligt, fantastiskt, fenomenalt. Jag skulle kunna skriva att den gör mig mållös, men det är ganska tydligt redan nu att det är the other way around. Den röda tråden som följer hela albumet igenom gör att man inte riktigt vill eller kan plocka ut en enskild låt, allt hänger ihop. Det är bara en del av alla som gör att detta album inte är likt någonting annat, det är ett enda stort mästerverk, inte femton små olika. Jag är stolt, jag är så himla stolt över att vara ett så pass stort fan till Linkin Park som jag är. Dessa sex killar gör ett otroligt bra jobb, både för de behövande i t.ex Haiti och Japan och för musiken världen över. Ni är en inspiration, för oss alla.

Regular thursday

Jag har hela dagen känt av en del träningsabstinens. Jag hade turen att få sitta hundvakt så tog med min guldklimp på en lite längre promenad med Jonathan, mest för att trotsa det faktum att jag faktiskt är sjuk, och jag kände verkligen att jag behövde röra på mig. Eftersom jag lyckats lägga mig sjuk blir det ingen träning ikväll heller, men det kanske är lika bra så jag kan spendera hela kvällen ned bäddad framför de tre program jag vanligtvis alltid tittar på dessa torsdagar. Dessutom kan jag träna stenhårt till helgen om jag frisknar till, det gillar vi. Något vi gillar betydligt mindre är hur dåligt jag märker av att jag mår då jag inte har lika mycket för mig helt plötsligt. Nej, nu skakar jag av mig det. Jag orkar inte. Med detta vill jag bjuda på några låtar jag lyssnar mycket på nu (klicka på länkarna för att komma till spotify):

Let Down - Dead by Sunrise
Savin' Me - Nickelback
Letters From the Sky - Civil Twilight

Charlie Brown - Coldplay

Lika bra

Jag är ruggigt effektiv dessa dagar, har i förmiddags promenerat på isen med Elin och hunnit hem innan min syster tog med mig till stan för lunch, fika och skyltfönstershopping. Det var även då jag kände, nu är det kört, fanfanfan. Jag blev helt plötsligt megahängig, det har jag känt hela veckan att det smugit sig på då jag haft ont i halsen. Detta resulterade i att jag inte fick fara på PSI ikväll för min far, vilket kanske är lika bra. Men får lite sådär abstinens då, så har tjuvtränat lite inne på mitt rum. Ha-ha. Ikväll ska jag till min saknade Anna där jag även spenderar natten. Nu en PN innan middag.

Before and after

Nedan ser ni två bilder på Jonathan före han har varit med mig och efter han har varit med mig. Ändå normal.

Savin' me

Jag känner att jag är er skyldig en förklaring, till varför jag efter bara ett inlägg ändrat inställning till allt. Från att jag nästan endast skrivit hur dåligt det för det mesta är, till att jag är positiv till allt. Det är inte bättre, generellt sett. Men jag bestämde mig för att jag ska ha kul det här lovet, jag bestämde mig för att skita i alla de besvär jag varje dag bär omkring på. Jag bestämde mig för att stänga ute alla negativa känslor och omvandla dem till något positivt. Även fast det kan kännas jobbigt och lite överdrivet ibland så är det skönt, för jag har faktiskt kul och det känns som att jag faktiskt mår bra. Jag tänker mycket, nästan hela tiden. Men jag försöker verkligen att göra det bästa ur situationerna och hålla det jag en gång Ella lovat, att leva för henne. Jag tänker leva för Jesper också. Därav denna vändning, jag själv mår mycket bättre av det också. Jag är glad. Därför får ni en glad bild på mig och bästa Malin från tidigare idag:

Lovely tuesday

Sportlovet fortsätter briljera. Klockan har inte ens slagit halv två och jag har redan hunnit ut på en löprunda plus intervaller på Hertsökullar, när jag kom hem kände jag: jaha, vad ska jag göra nu då? Jag hoppade in i duschen och har nu bestämt mig för att besöka min kära vän, Malin. Jag ska få mysa med henne ute i friska luften ännu lite mer, det känns så bra inom mig just nu. Förutom det har mamma kommit med glada nyheter att vi möjligtvis ska spendera jul och nyår i Thailand, lyckoruset som kom när hon skrev det alltså... wow. Ikväll hänger jag än en gång med Jonathan. Älskade sportlov. Såhär känner jag för dig:

En sen julklapp

Bra måndagsgnugg

Har haft en perfekt måndag. Var på kullarna, grillade och hade madrassrace mellan elva och två, hur trevligt som helst. Detta älskade sportlov, gör mig på så himla bra humör. Just nu sitter jag hemma med Sara, lyckades dra med henne hem efter en fika på Friends tidigare ikväll. Annars har jag sminkat mig på Make Up Store i eftermiddags, bilder från det får ni se senare. Jag blev supernöjd. Självförtroendet på topp för en gångs skull, men så fort jag tvättar bort det ikväll är jag tillbaka... Ha-ha. Hoppas ni också haft en fin måndag, och sov gott!

Sunday

Efter att jag tränat igår stod ju volleyboll på schemat, som jag skrev. Ännu en turnering tog vi oss till finalen, men inte längre än så. Även denna gång hade jag jäkligt kul, volleyboll är en härlig sport vill jag lova. Efter det tog jag bussen hem till Jonathan där jag fick köra över honom totalt i fifa, eller hur det nu var... Idag har jag varit och hejat på Amanda i basket och efter det varit och tränat. Jag gjorde bort mig totalt på löpbandet, men mer än så vill jag inte gå in på det. Jag skämdes ihjäl vilket fall som helst. Nu ska jag snart ta mitt pick och pack och spendera resten av sportlovet hos min pappa dit jag ikväll får sällskap av två go'a grabbar för att se på Big Brother's första söndagsfinal. Ja, jag tittar på Big Brother. Jag älskar Big Brother. 

Annars då? Det känns ganska bra. Det är dyster och bittert inom mig, men på ytan kan man väl säga att jag mår bra. Som det ser ut nu verkar det här bli ett lugnt men skönt och jäkligt roligt lov. Så sportigt som möjligt. Längtar inte till skolan alls. Nu ska jag fortsätta packa och kanske dreggla lite över min älskade Rick. Ha en bra söndagkväll! 

källa: weheartit

Till mig

De allra flesta har någon gång känt att en speciell låt är skriven just till dig. Jag själv har aldrig någonsin känt så, men för någon dag sedan kändes det verkligen. Jag har självklart kunnat relatera till låtar, det är nästan omöjligt att inte göra det. Men när jag slog på denna låt för första gången fick jag en sån där obeskrivlig känsla inom mig, nästan lite obehaglig men det kändes bra. Den är till mig. Att jag fick tag i den precis i rätt tid, det är ingen slump tänkte jag. 

Jag har alltid haft en liten diskret crush på Nickelback, de gör otroligt bra musik många gånger. Att jag aldrig tidigare hört den låt jag pratar om förvånar mig, men just därför känns det så bra också. Den heter Lullaby och klicka HÄR för att lyssna på den. Jag mår lite bättre när jag lyssnar på den, allt känns inte lika omöjligt längre.

It don't matter-day

Vi hade en lugn och trevlig kväll igår, riktigt god mat- ytterst viktigt att nämna. Grattis i efterskott, Sara! Nu ska jag och träna, och ikväll är det volleyboll som gäller. Kör ju uppvärmningen nu. Ha en bra fortsatt lördag.

In pieces

Det var fint. På platsen du tog ditt sista andetag. Många saknar och tänker på dig. Jag önskar jag visste hur man kunde ta sig ur det svarta hål som bildats, jag önskar alla fick slippa den smärta allt för många i vår lilla stad känner. Snälla, ta hand om varandra var ni än är. Finn frid. För alla här nere som sörjer, saknar och älskar er. 

Lights

Tog sportlov. Gick till gymmet och gjorde det sämsta träningspasset i mitt liv. Fick ett samtal av kuratorn. Åt god köttsoppa. Fikade och skrattade bort mina bekymmer med Jonathan. Försökte sova utan vidare resultat. Och nu sitter jag här. Det där var min gårdag lite kortfattat. Fa-an vad det är mörka tider nu alltså, det är obegripligt allt som händer...

Idag ska jag och mamma åka och tända ljus och lämna en ros vid platsen där det ska ha hänt, vi båda kände ett behov av det. Efter det ska jag in till stan och försöka hitta på någonting att köpa till min vän Sara som fyllde år igår som vi tänkt firar ikväll med middag. Mer än så är det nog inte. Inte ens Linkin Park får saker och ting att kännas bra. Fan alltså. Det här är inte okej. Räckte det inte? Nu ska jag ner och få i mig lite frukost innan vi beger oss, till er önskar jag ett trevligt sportlov...

källa: weheartit

Darkness

Det är mörka tider vi lever i. Riktigt mörka. Hur jag ska fortsätta därifrån vet jag inte riktigt. Hela Medieprogrammet sörjer idag och förmodligen en väldigt lång tid framöver. Det vore dumt att skriva att sportlovet kommer lägligt, men jag tror vi alla är lättade över att inte behöva tänka på skolan just nu. Ingen behöver känna någon ångest alls för att skita i allt, vilket resten av veckan dock var helt okej för hela Medieprogrammet. Det fanns ett rum man fick tända ljus för dig, skriva några rader i en bok och titta på saker du gjort hittills från grafen. Det var fint. Aldrig har det varit så tyst. Du fattas, många saknar dig jättemycket. 

Förutom Jesper så tänker jag väldigt mycket på våran Stina som fått ta en rejäl smäll. En obegriplig smäll. Hon är den där tjejen som bryr sig om alla, som alltid gör det bästa av situationen, som är glad hur ont saker och ting än gör. Hon är den som alla blir glad av att vara omkring. Hon är sådär riktigt charmig, man blir som gosig i själen av att vara kring henne. Jag tänker extra mycket på henne idag, för hon behöver verkligen inte det här som hänt. Jag önskar, som väldigt många andra, att det fanns någonting man skulle kunna göra för henne. Hon är för fin, vår fina Stina. 

vänstra bilden är Stinas som jag pysslat om lite, den till höger tog jag idag i "minnesrummet".

Jesper

Igår kväll läste jag en artikel om en tågolycka samma kväll här i Luleå. Det stack till i bröstet och det slog till med en enorm ångest inom mig. Jag blev orolig och slängde iväg ett sms till ett par som jag vet bor i närheten där olyckan inträffat, jag fick svar så jag kunde pusta ut...

I morse hann lektionen knappt ta fart så märktes det att någonting var fel. Vi spekulerade ett bra tag om det hänt våran klasskamrat någonting då hon inte befann sig i skolan. Vi överanalyserade läget rejält, tills vi fick veta. Det var inte hon. Men det var en person älskad av henne... Det lättade inte våran oro alls, inte alls. Jag själv kunde nästan känna hakan ta i marken, det var och är helt overkligt.

Jesper. Jesper är hans namn, jag föredrar att skriva "är" för jag anser att man lever kvar på något sätt. Vi kände inte varandra alls särskilt väl, vi kände inte varandra överhuvudtaget. Vi var bekanta sedan några år tillbaka och jag började så småningom på samma skola som honom och läser nu samma program. Min mor är en vän till hans far och hon kunde prata mycket om dom. Han bodde kvarteret intill oss och hade sitt skåp intill mitt. Varje morgon jag ska gå till bussen börjar jag gå 7:30 och han vek alltid ut från sitt kvarter kring 35. Jag tänkte alltid på det, trots att vi knappt hälsade oftast. För vi kände aldrig varandra. Jag visste om att han läste min blogg, han skrev till mig senast på alla hjärtans dag förra veckan och höll med om det jag skrivit och skrev även "tur man har vänner och familj". Träffades på någon fest då och då med Stina. Men mer än så var det aldrig. Att detta drabbat hela våran skola och kommer cirkulera i säkert flera veckor, nej.. Jag vet inte vad jag ska känna för det. Att aldrig mer få liksom, se honom. Jag brydde mig aldrig när han satt där, väntade på att en lektion skulle börja eller vad han nu satt där för. Nu kommer man sakna det, på något sätt. När han inte finns där, han ska ju vara där!! Han ska ju sitta där. Han ska ju vika ut från sitt kvarter när jag kommer och går där. Han ska ju bara finnas där... Att vi aldrig kände varandra det spelar ingen roll, jag tänker inte mindre på honom för det. Jag tillägnar alla mina tankar honom, hans vänner och hans familj- och fina Stina.

Att veta om att denna fina tjej, vår fina klasskamrat förlorat någon som betyder så mycket. Hon som är så fin, som vill alla så väl. Som är så otroligt lätt att vara med och fnissa med- för det är hon väldigt bra på. Att veta om att hon tvingas gå igenom detta, fina Stina skickar en speciell kram till dig. Jag vill inte att du ska behöva gå igenom det här, jag vill inte det. Du är för fin.

Miljoner styrkekramar till alla er som någonsin mist en vän, ikväll tänder jag ett ljus för dig, Jesper. Och till dig Ella- ta väl hand om varandra där uppe. Vila i frid. ♥

mina fina

källa: fanpop

Botten är nådd

Jag tänker börja såhär: När skolan tog fart i våras hade jag ingen ork till någonting alls. Att Ellas bortgång skulle ta hårt på mig märkte jag ganska tydligt av. De första veckorna i skolan sov jag mig igenom, men jag tänkte att det antagligen kommer gå lättare sen. Men just då orkade jag inte ens försöka koncentrera mig. Nu, de senaste veckorna har jag verkligen ansträngt mig, jag är helt utpumpad för att jag verkligen försöker- men helt utan resultat. Jag försöker verkligen, men det fungerar inte. Allt jag försöker lära mig rinner ur mig, på en och samma gång. Jag vill verkligen klara av det, jag vill verkligen gå ut med bra betyg så jag kan göra det jag senare drömmer om. Ellas bortgång har tagit fruktansvärt hårt på mig, personligen framför allt. Nog visste jag det tidigare, men det börjar bli läskigt tydligt nu.

Det är alldeles för mycket som inte fungerar, som jag tidigare skrivit är det bara träningen som går för sig. Allt annat har jag varken ork eller lust till att skriva om. Eller ens prata om. Den lilla ljusglimt jag har kvar inom mig börjar slockna och jag kämpar mig igenom varje dag för att hålla den vid liv. Jag vet att jag har en framtid, jag ser den bara inte. För mig känns allt väldigt overkligt och omöjligt. Jag har i dagar suttit och fundera hur jag ska formulera mig på bloggen om allt detta, och det blir aldrig som jag från början tänkt mig. Min blogg är för tillfället den enda "flyktväg" jag har när det kommer till att öppna mig. Det har den varit alldeles för länge och här nämns inte ens hälften av allt som pågår. 

Jag hade en tid hos studievägledaren tidigare idag och vi pratade betyg beroende på vad jag kan läsa vidare till efter gymnasiet och på den vägen kom vi in på Ella och hur det påverkar mig i skolan. Jag väljer att inte prata om just det med någon för jag vill inte verka... jag hittar inget ord på det, så vi låter det vara. Därför känns det bättre att komma ut här om det, för här skriver jag inte till en specifik person- jag skriver bara för mig själv och ingen kan döma mig för vad jag skriver då det inte riktar sig mot någon vilket det lätt kan göra när man pratar med någon. I min omkrets i alla fall. Nåväl, hon föreslog en träff med våran kurator som jag ivrigt tackade ja till, nu väntar jag bara på en tid. Jag har tidigare i veckan insett att jag behöver hjälp utifrån för att kunna bearbeta sorgen så det inte går ut över skola eller andra saker. Jag har på något sätt slutat leva och det var just det jag inte skulle göra. Jag har på ett sätt aldrig riktigt levt på länge då det pågått så mycket. Jag vet inte längre hur jag ska gå till väga. I hela mitt liv har jag väntat på den dag jag ska må bra på att det ska kännas bra. Jag hade en period för två år sedan, men den varade inte länge. 

Jag har nått botten och jag fortsätter överträffa mig själv hela tiden som fortfarande orkar med allt.

Äntligen helg

Jag bestämde mig för att stanna hemma från skolan idag, vilket jag inte ångrar för en enda sekund. Jag klev upp och tränade någon timma i förmiddags, kom hem tog en långpromenad med min prins, njöt av den värmande solen och hoppade lite i snön med honom. Nu är jag nyduschad och har inga som helst planer framför mig denna kväll. Både på gott och ont, jag är ju sådan som väldigt lätt blir stressad av att inte veta vad som ska ske, om ni hänger med? Men är det ingenting som dyker upp styr jag nog mot gymmet, jag tränade aldrig igår så känns som att dubbla pass idag kan göra mig gott. Om jag ändå inte har någonting annat för mig dvs. 

Jag har alldeles för mycket som pågår just ni, framför allt i skolan. Jag orkar ingenting, sedan Ellas bortgång fungerar absolut ingenting för mig. Jag kan inte koncentrera mig. Jag har försökt, jag försöker hela tiden men det börjar kännas omöjligt. Det är inte det att jag tänker på henne jämt och ständigt och att det därför inte fungerar, det går bara inte och så har det varit sedan terminen startade. De första veckorna tänkte jag självklart att det skulle gå över, men nej. Inte det. Det enda som går bra är träningen, vilket jag verkar leva för just nu. Vilket i sig är jävligt roligt, att jag liksom bara för några månader sedan kunde känna att jag inte räckte till och att alla andra var så bra som tränade hela tiden och att dom orkar släpa sig till gymmet och göra det ordentligt. Nu, bara några månader senare är det jag. Gymmet har blivit mitt andra hem, och det säger jag med mitt huvud högt för det är någonting jag längtat efter och är stolt över. Att orka. Never say never. Jag har en bra bit kvar, men jag älskar det än så länge.

puss

källa: weheartit

Wednesday

Idag har jag fikat med Tina på Friends där även Emelie och Daniela gjorde oss sällskap. Flera timmar spenderades där med alldeles för mycket att tala om innan jag släpade mig till Inpuls där ett stenhårt benpass väntade. Något annat ljuvligt som väntade hemma på mig var en gudomlig kycklingsallad som jag avnjöt tillsammans med något kapitel ur HP. Nu ska jag ta itu med denna träningsplanering inför milen som ska vara inlämnad imorgon, bara jobbigt. Har en hel annan bunt med viktigare plugg att ta itu med, men jag skiter i det. Helt ärligt. Just nu går skolan alldeles för dåligt och träningen alldeles för bra. Jag mår dåligt på ett sätt och bra på ett annat. Jag har idag insett varför jag så sällan tränar mage- jag tål inte träningsvärken. Den får mig att må riktigt illa, men jag ska ta tag i det framöver. Jag antar att det bara är en ovana, men det ska det bli ändring på. Nedan ser ni något jag alldeles nyss pysslat ihop tillsammans med mitt nya motto. Heja! och ja, jag har också märkt min grej för galaxer osv.

Emilia

Förra onsdagen plåtade jag finaste Emilia i skolans studio, för en fotouppgift jag haft till kursen Fotografisk Bild B. Vi skulle tolka temat "coolt" och nedan ser ni den bild jag valde att redovisa. Tänkte senare i veckan försöka lägga ut några fler bilder från plåtningen, men för stunden är det denna som gäller. Jag är ganska nöjd.

Valentine's day

För mig betyder alla hjärtans-dag oerhört mycket. Den här dagen har gjort en enorm påverkan i mitt liv och jag kan inte riktigt förklara hur eller varför. De flesta påstår att dagen är överskattad, några flyter som bara med, några bryr sig inte alls och andra spenderar den tillsammans med någon man tycker om. Anledningen till att det detta år är mycket jobbigare och rör mig betydligt mer är därför dagen för min del spenderas ensam, på gymmet. För mig är det första gången på flera flera år. Jag vet varken ut eller in för tillfället, jag skulle nästan kunna skriva att jag får panik över detta. För mig betyder denna dag så himla mycket, men idag är det bara en vanlig tisdag. Inom mig känns det verkligen, det småhugger lite. Men dagen är precis som en vanlig tisdag annars och det hatar jag. Jag hatar det. Idag relaterar jag till denna låt, för första gången någonsin vilket jag aldrig trodde skulle hända. Jag önskar er en fortsatt trevlig dag och kväll, ta hand om er och kramas mycket med de ni tycker om allra mest. 

changes

Måndag idag. Vilket man alltid kan tolka som att det är tisdag i morgon, och alla vet nog vad denna tisdag innebär. Alla hjärtans dag. Men det "fenomenet" tar jag itu med i morgon, för idag är en så mycket bättre dag. Jag sitter för tillfället i skolan där jag kommer att ha spenderat 11 långa timmar innan dagens slut och efter dessa 11 timmar ska jag ta mig två timmars träning också- det går bra nu. För mig är detta en speciell måndag, mycket förändringar på gång för min del och endast för min egen skull. När jag tittade mig själv i spegeln igår kväll när jag borstat tänderna sa jag för mig själv, denna gång är det för min skull och ingen annans. Jag log. Jag ler. En vecka i taget nu, allt för att jag ska lyckas med precis det jag har framför mina fötter. Mina ben ska ta mig långt detta år. Men som skrivet- en vecka i taget och nu är det vecka sju.

källa: weheartit

Sunny day

Att idag få andas in den så friska luften och bländas av solens ljus har jag aldrig tidigare njutit av så mycket som idag. Den sprängande huvudvärken och illamåendet jag hade i överlag lade sig så fort jag tog mitt första andetag ute. Jag har inte varit ute länge, bara en liten stund pga. gårkvällens fest jag var tvungen att städa undan snyggt innan min mor kom hem. Jag hade mina funderingar på att trotsa baksmällan och knyta på mig löparskorna, tills jag kom till insikt att jag har en hel bunt plugg som väntar på mig hemma. Jag brukar vanligtvis sätta träning och hälsa överhuvudtaget framför plugget, men det har jag fått ta igen rejält nu, så jag ska försöka prioritera om så jag slipper välja bort träningen. Annars då? Det var inte så bra igår. Men det är alltid skönt att omges av de människor man tycker om som mest. Nu till den kanske lite roligare biten:

four I have to have

Bläckfisken i färg precis där den är på bilden, och övriga tre på underarmarna. Ja, alla. Helst nyss.

källa: weheartit

you and I were made for this

Det finns bara en, bara en som är den sista jag tänker på innan jag somnar och som är den första jag tänker på när jag vaknar. Det finns bara en jag tänker på när jag väljer kläder på morgonen, eller på kvällen. Det finns bara en jag tänker på om jag väljer att ha smink eller om jag väljer att gå utan. Det finns bara en jag tänker på när jag lyckas med någonting eller om jag misslyckas med någonting. Det finns bara en jag tänker på när jag väljer att träna stenhårt eller om jag väljer att inte träna alls. Det finns bara en jag tänker på när jag städar mitt rum och när jag väljer att låta bli. Det finns bara en jag tänker på när jag går till frisören eller om jag väljer att skjuta upp det. Det finns bara en jag tänker på när jag ensam ligger i min säng eller om jag har någon bredvid mig. Det finns bara en jag tänker på varje gång jag äter som ett djur eller de gånger jag inte orkar äta alls. Det finns bara en jag tänker på varje gång jag måste tvätta bort mitt smink, eller de gånger jag bestämmer mig för att jag inte orkar. Det finns bara en jag tänker på när jag borstar mina tänder. Det finns bara en jag tänker på varje gång jag skrattar och när det inte går att skratta alls. Det finns bara en. Bara en. Mer än så är det inte. 

Harry Potter

"7 fantastic books. 8 amazing films. 10 years of magic. Harry Potter has changed my life. I've grown up with it, and I'm saddened that it has ended.. Even though the films are over, the magic will still live on. From a baby on a doorstep to the Battle of Hogwarts, it has been an amazing ride. I want to thank J.K. Rowling for her astonishing books and making me believe. I also want to thank Chris Columbus, Alfonso Cuarón, Mike Newell, and especially David Yates from bringing the books to life. David Heyman and David Barron (producers), Steve Kloves and Michael Goldenberg (writers) also deserve credit for producing and writing the screenplays. John Williams created a theme and score so memorable and so mesmerizing, so big thanks to him. And I can't forget about Daniel Radcliffe, Rupert Grint, and Emma Watson who all did a fantastic job as the trio. I also want to thank the entire rest of the cast, whom were all great. I'll miss you Harry Potter. It won't be the same without you."

Tänker extra mycket idag. På Harry Potter. För den extrema påverkan denna historia gjort i mitt liv. Vill tacka så många, gör det med texten ovan. Jag är helt ställd och vill bara gråta. Fan alltså. Jag kan inte förstår att detta är det första året jag varken har bok eller film att se fram emot och längta ihjäl mig efter. Det är över nu. Ett ljus inom mig slocknade med Harry Potter. Förevigt lever den kvar, inom oss. Tack för allt. Verkligen. 

två favoriter

september 2009

Pumped up kicks

Älskade måndag. Vill tacka dig för det väldigt långa hålet du givit mig och mina två klasskamrater för nu får vi spendera lite extra kvalitetstid med varandra på eftermiddagarna. Vill även tacka det för det superläckra linnet jag idag blev ägare till, och att jag efter flera års jakt hittat de perfekta svarta jeansen som jag imorgon blir ägare till. Får inte glömma det goda fikat och den klass på middag jag fick, från max. Någonting du glömt är orken till träning, men det ska tisdag få ta igen riktigt ordentligt! 

Before I die

källa: weheartit

Rainbow faces

Ser ut som att det endast blir träning ikväll, ska försöka se till att det fyller större delen av min kväll så kanske jag färgar håret när jag kommer hem. Det börjar se riktigt ruttet ut nu alltså! Imorgon har jag hur mycket som helst att göra så det kanske är bäst att jag är uppvilad. Först Lördagsrock där världens bästa Erik och hans band spelar och på kvällen lirar jag volleyboll (jag älskar volleyboll) och finns det tid över efter det ska jag umgås med en god vän. Just nu förtränger jag alla mina känslor, jag skiter i allt. Känna efter kan jag göra senare. Nu vill jag bara låta allt vara.

At last

Det är fredag. Det är äntligen helg. Ikväll har jag absolut ingenting att göra, ingenting. Jag ska träna, men det gör jag nog mest för att jag inte har någonting annat för mig. Men det kanske är lika bra att bara vara hemma ikväll, vi får la se. Annars har jag lunchat med mormor och mamma på stan tidigare idag och har även hunnit en sväng på Friends med Anton innan jag kom hem och fick se att min andra vinylskiva med Linkin Park har kommit. ÄNTLIGEN. 

Thursday

Såhär kommer mina framtida torsdagskvällar se ut då The River har premiär nästa torsdag:

källor: SVT publishing

Mostly Series 

Bloody-Dusgusting

The end of heartache

Samtidigt som det känns jävligt bra dessa dagar så är det så mycket som känns förjävligt. Jag har inte koll alls på hur jag mår, jag börjar undra om jag ens mår alls... En sak är säker och det är att jag har så mycket mer mod och styrka än vad jag tidigare haft. Jag börjar göra saker för mig själv och inte för att det ska "se bra ut inför andra" eller för att jag vill vara snäll mot någon, utan endast för mig själv, vad jag tycker, tänker och känner. Det ger så himla mycket. Jag har alldeles för sällan tidigare i mitt liv gjort någonting för mig själv. När jag väl trott att det varit för mig själv har det i själva verket varit för att det ska se bra ut inför andra. Det känns bra att jag börjat tänka i rätt banor, men jag är inte framme än. Långt ifrån. Jag önskar bara jag visste en väg ut härifrån, från mitt oändliga elände som aldrig verkar få ett slut. 

Idag har jag gjort två saker för mig själv, och endast. Jag tog mig upp i det så kallade "höga äventyr" på idrotten utan att börja gråta och jag bestämde mig för att skippa träningen för att bara ligga hemma, titta på CSI Miami och äta godis. För en gångs skull känns det beslutet riktigt bra. För det händer inte alls för ofta nu för tiden. Jag har hamnat i en rejäl svacka där allt jag vill göra är att sova, äta och träna. Hela tiden. Jag skiter i allt annat, jag vill inte göra någonting annat men jag orkar framför allt inte göra någonting annat. Hela mitt liv har totalkrashat, det är alldeles för mycket just nu. Jag har mina världens finaste vänner att tacka för att jag tar mig igenom dagarna hel och ren för det mesta. Men mitt största tack går till min mamma, pappa och moster. Jag ska ta mig igenom detta. Jävligt hel och jävligt ren.

Lunareclipse

Älskade onsdag. Multimedia, fika på Friends och shopping bestod min för- och eftermiddag av. Köpte pjuckerna nedan för 1.499:- på Team Sportia. Dessa får jag inviga ikväll, längtar redan! Jag borde plugga matematik då jag har prov imorgon, men när det gäller skola har jag helt gett upp så jag styr mot gymmet istället... Det där med skolan måste jag lösa. Fan alltså.