Musik har en tendens att verkligen säga det man vill ha sagt, att visa det man själv inte visar. Och mitt i allt dyker någonting nytt upp och då klickar det igen, vissa låtar talar för sig själv, andra talar för mig.
Över plattorna på Sergels torg, där himlen är tung av sorg.
Jag väntar fast jag redan vet, sänker mitt huvud ner.
Om du skulle se tillbaks nån gång, har allt gått tillbaks till noll?
Nu faller regnet över oss men filmen börjar om och om
Fast det kommer blåsa upp till storm står jag där jag alltid stått.
Jag stryker bort en ensam tår, du vänder dig om och går som om det aldrig hänt.
Ser stjärnorna lysa än, mitt hjärta kanske slutar slå men filmen börjar om ändå.
När allt är slut, vad gör väl det om hundra år, när vi är tillbaks på noll?
Jag vet att du vill ha det så, men vad spelar det för jävla roll?
Om det inte kan bli vi nån gång, vad finns det då att bry sig om?
Över plattorna på Sergels torg.
Gatorna töms, här finns ingenting att se. Ingenting glöms.
Och det finns ingenting som du kan göra åt det.
Allt på en gång, en gång till.
När allt är slut, vad gör väl det om hundra åt, när vi är tillbaks på noll?
Jag vet att du vill ha det så, men vad spelar det för jävla roll?
Om det inte kan bli vi nån gång, vad finns det då att bry sig om?