Clear

Beredd på allt

På bara en dag kändes det som att allt blev grönt och mitt i allt kunde jag gå i shorts och ha ångest över att jag glömt smörja in mig på axlarna som jag bränner mig så lätt på. Sommaren har anlänt och det är på riktigt. Jag har njutit hela långa helgen av den fantastiska värmen vi haft och spenderat dessa dagar med några jag tycker om, framför allt med G då han inte jobbat. Nu måste jag se till att kurera mig och plugga ihjäl mig innan jag åker på fredag, för mycket att göra på alldeles för lite tid. Nedan ser ni några jag slängde ihop från lördagkväll. Puss och kram.

Helt slut

Jag är helt slut. Helt slut som människa. Jag är sönderstressad, totalt ruinerad. Jag orkar ingenting och framför allt inte skolan. Eller, det är väl det enda jag egentligen inte orkar. Kan inte göra någonting annat förrän jag gjort bort skolarbetet och därför tas allt annat ifrån mig... Nåväl, Emilia har kommit hem från London och hon fick göra min dag. Trots att vi knappt spenderat någon tid tillsammans idag då vi haft separata lektioner så är hon mitt lyckorus, och såhär fin var hon idag (tog bilden i all hast till en av tusen ogjorda fotouppgifter):

Elva

Det är elva dagar kvar till frihet, det är elva dagar kvar tills jag får komma bort. Stressa ned och göra precis som jag själv vill. Jag får en perfekt start på sommaren då jag åker ner, dock tänker jag inte klaga på vårat vackra Luleå. Vi har haft jättefint väder idag, trots att jag legat hemma och sovit större delen av dagen. Man känner av sommaren men jag tänker inte alls på någon sommar i Sverige, just nu längtar jag bara bort. Min kalender är proppfull hela juni och det ser jag fram emot, det gör jag. Sommaren är nära, men en bunt IG:n är ännu närmare... Jag måste ordna detta. Men först tar jag tag i det ämne jag faktiskt lyckats få bra betyg i och skickar in affärsplanen och kursen småföretagande är därmed över. 

För alla gånger

"I have to be horrible at everything or else it wouldn't be me."

För alla de gånger du inte sagt någonting vettigt, för alla de gånger du inte bangat, för alla de gånger du bangat, för alla de gånger du varit du och ingen annan, för alla de gånger du tagit skitstraffen efter ett prank, för alla de gånger du vägrat, för alla gånger jag älskat allt du gjort. Jag såg upp till honom, det gjorde jag. Jag minns honom som en egen typ av hjälte, en av mina hjältar. Jag minns honom idag, alltid.

källa: weheartit

BBMA

Make Out

Det var några helger sedan. Jag upptäckte idag att de lagt upp bilder från kvällen och kan vara därför detta kommer lite oväntat. Jag hade hur kul som helst denna kväll, jag fick umgås med jättefina människor men framför allt min storasyster. Hon fyller 21 på tisdag och jag lägger därför lite extra tyngd på henne i texten, jag uppskattar varje minut jag får med henne. Fler, tack! Nå väl, jag fick lära känna många nya ansikten även hur det är att ha minnesluckor och hur det känns att ha ångest dagen efter både på gott och ont. Med andra ord, en ganska bra kväll.

källa: Klubb Make out

Failed

Ett stort svart hål. Jag har sugits in i ett sådant stort svart hål. Jag känner mig ensam, misslyckad och än en gång väldigt ensam och väldigt misslyckad. Jag tycker om att vara ensam, det gör jag. Men det är inte alls samma sak som att vara ensam. Hur tar man sig ur perioder som dessa? Det är så mycket jag inte förstår, så mycket jag inte tagit tag i som måste göras bort. För min skull. För att jag ska kunna gå vidare. Hur går man vidare annars vidare? Mitt psyke ältar saker jag själv inte förstod fanns kvar förrän det dyker upp. Min kropp tar skada för att mitt psyke är så pass mycket starkare på alla sätt. Det är de där två skilda åsikterna, de där två helt skilda sidorna i mig som går emot varandra. Som på något sätt äter upp varandra, ingen kan vinna. Mitt psyke må vara starkare, men en kropp går inte att bryta ned inifrån så det syns. 

Det känns lite som den sista striden, där allt slutar- i Harry Potter. En av de måste dö för att den andre ska överleva, för det är bara en som kan överleva. Men det är inte så enkelt som det står skrivet. Ingen utav dessa sidor jag beskriver är mer ond än den andra, jag måste få dessa att samarbeta innan jag bryter ihop totalt. Vilket just nu känns som att jag borde gjort för länge sedan, jag hittade träningen. Det fick bli min räddning, men även den gick överstyr till slut. Balans. Jag måste hitta en balans. Jag är en väldigt stressad person och det har jag varit sedan barnsben. Men jag har alltid varit den med jättebra hy, har haft en till två finnar max i mitt liv. För några veckor sedan började jag få ojämnheter i pannan och jag tänkte vafan det är som händer. Just nu blir det bara värre och värre, jag sköter min hy så förstod aldrig vad det var. Stress sa någon. Jag tyckte det var konstigt då jag alltid varit så stressad, men det är annorlunda nu. För det är mer praktiska saker som gör mig stressad, inte bara mitt inre. Vad gör jag nu? Jag slår på Linkin Park, njuter lite. Släpper allt lite. Dessa problem tar jag itu med senare.

Spending

Jag har spenderat pengar. Jag har spenderat väldigt mycket pengar den senaste tiden. Än är jag inte riktigt nöjd heller. Det har nog varit lite av en sorts terapi för mig nu när jag inte kunnat träna, att köpa saker. På tal om denna träning så är jag inte friskare än vad jag var innan helgen tog fart, men jag ska ändå ge gymmet en timma ikväll. Jag längtar så himla mycket, att få känna hur det bränner. Bara lite, då är jag nöjd... För just nu när jag inte tränar känner mig jag äcklig, pluffsig, risig och bara allmänt blä:ig. Jag orkar inte med den känslan längre. Nu kör vi.

Cherry bomb

Jag var påväg mot det blondare hållet igen, är just nu väldigt blond med aprikosfärgade slingor, typ. Jag har slitit hårt för detta men bestämde mig idag att jag inte vill vara blond, det är så himla tråkigt. Jag hade roligare som rödhårig. Så nu har jag bara för någon minut sedan klickat hem färgerna ni ser nedan, jag är lika ivrig som första gången jag skulle färga rött! Åh vad jag längtar tills de landar i min brevlåda, det blir ett riktigt häftigt experiment denna gång. 

ill

För två veckor sedan lade jag mig sjuk, riktigt sjuk. Fick en störd feber som nu övergått i en torrhosta det känns som jag aldrig blir av med. Ni förstår vad detta innebär, jag har inte tränat på snart två veckor. Jag har fått uppleva en sjuk abstinens. Jag gråter, skakar, tröstäter, har ångest, är lättirriterad och ovanligt sårbar. Detta är rena rama tortyr för mig, att inte få träna. Just nu gör jag allt jag kan för att bli frisk så jag får komma tillbaka, för såhär kan jag inte leva. Det är uppenbart att det är omöjligt för mig, för bra mår jag inte någonstans. Håll tummarna för mig.

Jag sitter inte mycket vid datorn, jag spenderar mycket tid med G därav dålig uppdatering. Jag skulle påstå att nästan all min fritid just nu går åt honom, vilket kanske är lika bra. Han åker bort i två veckor på praktik så då ska jag alltså klara mig helt själv, men när han kommer hem följer han med mig till mitt paradis, Mallorca. Det kommer bli så himla roligt, att äntligen få med mig sällskap dit samtidigt som jag får komma bort härifrån. Bara 13 dagar kvar idag, ih! Annars då? 13 dagar innebär även 13 dagar till sommarlov och endast 13 dagar kvar som jag ska hinna göra klart allt i skolan på, vilket just nu är en omöjlighet. Det går riktigt dåligt för mig, men jag gör mitt bästa just nu. Det är svårt att koncentrera sig nu under tiden jag har denna så kallade abstinens efter träning, men som skrivet- jag gör mitt bästa. 

Det var en gång

och snart är jag där igen

William Spetz

Nej, han är inte överhypad just nu. Jag älskar honom oavsett. Gud, vad han fått mig att skratta de senaste dygnen! Sofia i min klass som introducerade honom för mig. Här nedan är hans senaste, klicka er vidare för att se mer av honom. Ni lär inte ångra er.

Spring

Sedan sist jag uppdaterade har jag hunnit faceplanta under mitt första longboardåk och ett skrapsår rikare på vänstra knät på det. Jag känner mig så fruktansvärt orutinerad, men det tar sig. Jag grät i alla fall inte, vilket jag annars är väldigt duktig på då jag får ont. Ha-ha! 

Annars då? Jag känner att jag tagit en liten paus från mitt annars träningsrubbade tänkande och tagit det lugnt. Ikväll kör jag IW med Björn, som jag hört ska vara jävligt bra. Jag måste börja tänka i andra banor än PSI nu när de skärt ned på passen från fem till tre dagar i veckan, för mig. Jag tycker det är dötrist, men det finns inte så mycket jag kan göra åt saken. Det kanske är ödet, nu måste jag fokusera på träningen inför milen lite mer. 

Bortsett från träningen är ju våren här på riktigt just nu. Dumt att jag skriver det då de allra flesta förmodligen redan upplevt det... Men det kändes så värt att nämna då jag njuter till fullo då jag, som jag nämnt tidigare, älskar våren. På fredag är det dessutom bara fyra veckor kvar tills jag går på mitt sista sommarlov. Det om något är sinnessjukt. Annars glassar jag på medieprogrammet med mina fina klasskamrater och skiter fullständigt i de IG-varningar som skickats ut... Skämåsido, jag ska ta tag i dem också.