en gång till

Musik har en tendens att verkligen säga det man vill ha sagt, att visa det man själv inte visar. Och mitt i allt dyker någonting nytt upp och då klickar det igen, vissa låtar talar för sig själv, andra talar för mig.

Över plattorna på Sergels torg, där himlen är tung av sorg.
Jag väntar fast jag redan vet, sänker mitt huvud ner.
Om du skulle se tillbaks nån gång, har allt gått tillbaks till noll?
Nu faller regnet över oss men filmen börjar om och om

Fast det kommer blåsa upp till storm står jag där jag alltid stått.
Jag stryker bort en ensam tår, du vänder dig om och går som om det aldrig hänt.
Ser stjärnorna lysa än, mitt hjärta kanske slutar slå men filmen börjar om ändå.

När allt är slut, vad gör väl det om hundra år, när vi är tillbaks på noll?
Jag vet att du vill ha det så, men vad spelar det för jävla roll?
Om det inte kan bli vi nån gång, vad finns det då att bry sig om?
Över plattorna på Sergels torg.

Gatorna töms, här finns ingenting att se. Ingenting glöms.
Och det finns ingenting som du kan göra åt det.
Allt på en gång, en gång till.

När allt är slut, vad gör väl det om hundra åt, när vi är tillbaks på noll?
Jag vet att du vill ha det så, men vad spelar det för jävla roll?
Om det inte kan bli vi nån gång, vad finns det då att bry sig om?

omg

söndag

Med ett leende på läpparna satte jag mig framför datorn, tände några ljus och drog ner persiennerna- det var nog ljust som det var i mitt rum för att kunna plugga. Med ett leende på läpparna satte jag mig framför datorn, tog upp word-dokumentet jag skrivit instuderingsfrågor på och slog på lite musik, men jag kommer inte ihåg vad. Med ett leende som vissnade på läpparna slog det mig, som en klar blixt från himlen. Det slog mig så hårt och det brast. Det brast så hårt att jag börjar gråta. Det brast så hårt att jag blev arg på mig själv varför det brister nu och inte annars? Det brast så hårt att jag inte riktigt är säker på vad jag känner...

Jag saknar henne varje dag, det gör jag verkligen. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne, men man gråter inte och man grubblar inte så förfärligt mycket. Sen slår det en, som en klar blixt från himlen. Det slår en så hårt och det brister. Det brister så hårt att du börjar gråta. Det brister så hårt att du blir arg på dig själv för att det brister nu och inte annars. Det bister så hårt att du inte riktigt är säker på vad du känner.

Jag hinner inte tänka, jag ser henne framför mig, jag hör hennes vackra röst, hennes uppiggande skratt. Jag hinner inte tänka, det brister och jag gråter bara. Jag gråter bara och jag fortsätter bara att gråta. Jag behöver få ur det på något sätt och det här var det bästa sättet. Men jag blir arg på mig själv. Jag blir så arg på mig själv... Det slår mig igen när det brustit och jag fortsätter gråta, jag bara gråter utan att ens tänka. 

Med ett leende på läpparna kommer jag ihåg henne, men ibland brister det, ibland brister det så hårt att man inte kan le. Det är okej. 

not really sure how to feel about it

haha

TYP det roligaste jag sett.

Läs inte

Vad har hänt sedan sist och varför tvingas jag så ofta komma tillbaka efter en sådan lång tid?

Mina två bästa vänner har hunnit vara borta några dagar ifrån mig, den ena for till London och den andra till Paris. Jag har firat påsk, tyvärr inte som alla andra. Spelat The Sims hela påskhelgen, gick på hockey och blev lämnad av min stora kärlek samma kväll.

Resten av lovet blev därefter ett stort skämt. Jag hade folk omkring mig dygnet runt, jobbade några timmar och grät inte en enda gång- det var för jobbigt att vara ledsen helt enkelt. Jag kom till en gräns där en kväll då jag kände hur ont det verkligen gjorde och insåg väl först då hur dåligt jag egentligen mår över detta. Det blir bara värre varje dag och inte för att generalisera tjejer- men vi är ganska bra på att ha många bollar i luften och framförallt tänka på tusen saker samtidigt. Inte en enda sak, hur rolig eller tråkig det än var så fanns det i bakhuvudet. Ångest. Panik. Oro. Ett krossat hjärta.

Jag har tappat mycket motivation pga. detta och just nu ser jag inget ljus i denna oändliga kolsvarta tunnel. Jag har fantastiska vänner som försöker peppa mig och jag önskar jag kunde säga att det fungerade, men jag antar att det är tiden som får bestämma det.

Jag är arg på mig själv hela tiden, för självklart så skyller jag mig själv till att detta har hänt. Jag är irriterad jämt och ständigt här hemma då jag i skolan och utanför hemmet alltid spelar glad. När jag kommer hem orkar jag bara inte vara glad och trevlig längre, det blir för mycket. 

Jag är inte ledsen över att ha förlorat det vi en gång hade, jag är ledsen för att jag inte får spendera min framtid med honom. Vi hade så många och stora planer, inte alls långt fram. Jag är fortfarande chockad. Han vill inte vara med mig...

Låt mig drömma mig härifrån en stund bara. Bland allt plugg, bland allt stök, bland denna enorma saknad efter någonting man aldrig fick.

starkare än någonsin

Motiverad och till viss del inspirerad. Jag är fri från förkylningen och febern och idag gör jag comeback. Ett IW-pass följt av Easy Line, som är en väldigt simpel form av cirkelträning, börjar jag med efter idrotten. Vill inte gå ut för hårt så jag blir sjuk igen, det vägrar jag. 

Förutom det tar jag med mig Gustav på Gustafsson & Schyffert i kväll och får förmodligen jobba lite med absen då! Rad 1 och jag hoppas vi blir en del av showen. 

Har otroligt mycket i skolan och jobb på det, har fått prioritera bort träningen igår då jag slutar så sent och hade en inlämning som skulle vara gjord. Det var kanske lika bra så jag fick vila en dag extra, nu borde det vara helt okej för mig att träna som vanligt. 

Gick den där "mini-modevisningen" idag som jag tidigare berättade om. Det gick oerhört fort och jag hann inte ens tänka på att jag var där. Fick bära väldigt sköna träningskläder från Acctive, men kommer inte ihåg märket- aldrig hade jag hört talas om det heller. Nåväl, back to business.

dålig krama

Samma dag jag skrev inlägget om hur motiverad jag vaknat upp så var inte det det enda jag vaknade upp med. En snorig snok fick jag på köpet men värre än så trodde jag inte att det skulle bli. 

Nu ligger jag i sängen, dyngsjuk och hur dålig som helst sedan tisdagskvällen. Är det inte typiskt? Jag tänkte inte tappa motivationen tills jag blir frisk, men jag får ju en sådan enorm längtan efter gymmet och framför allt PSI:n. Jag vill ju bara träna.

Nåväl, nu måste jag se till att bli frisk, det här fungerar inte. Jag fungerar inte. USCH HUVVA FY.

because of you

Precis som Robin tillägnat denna sin far, så tänker även jag på min far då jag lyssnar på denna (bortsett från den musikaliska biten han sjunger om, för vi är verkligen inte musikaliska i vår familj!!). Första gången jag hörde den var det min far som var den första att dyka upp, när jag senare fick veta att just denna låt var skriven till en far så blev det ju så logiskt- detta är en låt till fäder, helt enkelt.

Så det här inlägget tillägnar jag min pappa.

tisdagsmotivation

Vaknade upp mer motiverad än någonsin. Med lite överdrift, ja. Men jag känner såhär: Ja, visst är jag lite skadad för tillfället och kanske inte kan köra precis vad jag brukar. Men jag är ju inte handikappad och jag får helt enkelt göra det bästa av situationen. Enough with excuses, känner jag. Det är dåligt av mig att ha "skyllt" ifrån mig, men gjort är gjort och nu gäller det att bara se framåt. Jag borde dock kolla upp höften så det inte blir värre, vilket jag sagt tusen gånger. Men JAG ÄR JU SÅ LAT och "har inte tid". 

Nåväl, jag slutar lite tidigare idag så tänkte köra lite hel-överkropp. Jag har förövrigt tagit mig an en benböjsutmaning som går ut på en ökning av antal benböj varje dag, börjar på 50 idag och sedan ökar det varje dag i 30 dagar upp till 250 stycken. Självklart är det inte varje dag utan är "vila" var- tredje eller fjärde dag. Enkelt men effektivt och man får väl se det hur töntigt man vill, men bättre det än ingenting. Jag tror det kan bli roligt i vilket fall som helst. I samband med detta slutar jag med fika och godis för andra gången under mina 100 dagar. 

Jag har helt i onödan sedan höften började spöka att tröstäta och kanske inte frossa godis som jag gjorde tidigare men jag har utan dåligt samvete ätit godsaker som jag borde undvika. Detta gäller inte bara godsaker utan även mina vardagliga matvanor. Det är nu då jag är "skadad" jag ska vara extra noga med kosten och det är dags att ta tag i det NU. Så det är vad jag ska göra.

Fick för en liten stund sedan veta att jag nästa tisdag kommer gå en "mini-modevisning" i Lillan för två tjejer som går ENP-programmet i kläder från Acctive. Det kan bli roligt, även det blir en utmaning för mig.

träningen är målet

Det skiljer ca. fyra veckor och 2,5 kg mellan bilderna. Vilket inte säger mig eller er någonting egentligen. Om inte, så borde det kanske inte göra det. Vad jobbar jag mot för mål egentligen?

Såhär ser min verklighet ut och det ni nu ska få lite kort läsa om är just mitt mål med träningen:

Jag lever för träning och vill ständigt lära mig nya saker. Det handlar mycket om att lära mig mer om mig själv och vad som fungerar bäst på mig och det låter jag ta den tid det tar. För ska jag testa nya saker och ge det en chans att synas får man ha tålamod- vilket jag förövrigt har dåligt av. Jag kämpar mycket emot min enormt dåliga förbränning och om jag åt som jag vet att vissa gör skulle jag utan tvekan vara betydligt större än jag någonsin varit. Jag har aldrig varit tjock, det påstår jag inte och det får ingen tro att jag någonsin trott heller. Jag, precis som många andra tjejer har eller trivs inte i sin kropp. Jag är inte ute efter en perfekt figur, först och främst. Ni vill säker inte höra det ni påstår är bullshit om att jag vill må bra. Men det sockerberoende jag lider/lidit av är one of a kind och jag har mått så himla dåligt över det. Har frossat så mycket att jag inte alltid kunnat äta den mängd mat jag borde och i den vevan inte fått i mig den näring min kropp behöver. 

Jag har mått, kan även må psykiskt dåligt över hur jag ser ut men det grundar mest på hur jag känner. Hela kroppen tyngs ner och energinivån är på lägsta möjliga. Hade jag mått bra fysiskt och tittat mig i spegeln hade jag inte sett det jag sett då jag mått dåligt, och då hade jag mått bra.

I och med allt detta har jag kommit fram till vad jag kanske vill. Jag drömmer om att få utmana Gladiatorerna, tyck vad ni vill om det men jag älskar utmaningar- och utmaningar tar jag mig mestadels bara an om jag har press på mig annars har jag ett hyfsat svagt psyke. Jag vill bygga muskler, jag vill bli stark och jag vill att det ska synas. De flesta i min närhet tycker det är "oerhört fult" på tjejer. Jag är förvånad att jag hittills inte brytt mig om vad någon sagt angående det, för nu är jag så bestämd på vad jag vill. Att ha ett mål som man vet att man tänker sträva mot, det stärker i alla fall mitt psyke och förmodligen skulle det stärka alla. Jag känner mig självständig men väldigt ensam många gånger då det inte är allt för många som strävar mot samma mål och inte är seriös med träningen på samma nivå. Men jag kan klara det här, det handlar om mig och inte om någon annan. Jag vill märka skillnad men framför allt ha kul och må bra på vägen dit. Jag kommer aldrig lägga upp en bild på någon och säga: det är den här kroppen jag strävar mot. ALDRIG. För jag ska skapa min egen kropp inte baserad på någon annan. Det kan vara en egen morot att jag ser upp till vissa, men det är ingen jag delar med mig av. Dagens ideal är sjuka och jag är inte här för att få någon att se ner på sig själv- snarare tvärt om. Det får ta hur många år det vill, det är träningen som är målet.

på plats

Äntligen hemma efter två hyfsat lärorika dagar i Stockholm. Nu kommer jag inte resa iväg någonting förrän i slutet av april, och det känns ohyggligt skönt med tanke på hur mycket farandes och slängandes det blivit.
Jag är just nu pank på pengar men oerhört rik på motivation och inspiration till diverse saker, träning bl.a. Det blir en hektisk men rolig helg då jag i morgon ska titta på en lägenhet jag och mamma tackat ja till, ska på Ledin Showtime med bästa Anna och söndag = jobb + ett biobesök med Gustav. Inte nog med det skickas även en sommarjobbsansökan in och kommer hålla alla tummar och tår för att jag får det.

Motiverad till att fortsätta leva en hälsosam livsstil och ännu mer motiverad till att nå mina mål. Idag mår jag bra och tror på mig själv. Och nedan följer ett tips till er:

04:25

Här har vi någon som är uppe långt före tuppen, för andra gången inom en vecka tar jag 06:00-planet till Stockholm, men denna gång för "viktigare" uppgifter, med min gamla vän Izze. Ska väl på något sätt representera Luleås engagemangsguider, det blir en hel del workshops och föreläsningar bl.a. 

Jag körde ett spontant ryggpass, lite triceps på det igår, vilket fungerade jättefint. Värmde upp ganska rejält eftersom jag nyligen haft överansträngninar i armarna och så självklart höften. Men jag använder inte den så himla mycket då jag kör överkropp, så det blir väl ganska mycket fokus på det närmsta månaden. Nåväl, jag är ganska nöjd trots min situation. Sthlms-resan kommer olägligt vad gäller skolarbete men nu har jag redan tackat ja så då är det bara bita tag i läppen och hålla ut. Om någon skulle sakna mig är jag tillbaka på fredagkväll. 

away

Precis vad jag behövde under dessa omständigheter så tog jag med mig syrran till Sthlm den här helgen som varit. Vi shoppade (kanske lite för mycket), åt mat (kanske lite för lite) och var ut på Ambassadeur en kväll. Jag har haft himla roligt och det var skönt att få slippa ångesten jag haft över träningen ett tag. Bara det att ha fått riktig kvalitétstid med storasyster säger väl ganska mycket, det har varit bra helt enkelt.

there is this one part of me

Var ska jag börja? Hur ska jag sluta?

Jag har nämnt mina känningar i höften tidigare och jag har tyvärr ignorerat dom precis som jag skrivit att jag kanske inte borde. Det är värre nu och vad jag än gör så känner jag av det, och nu gör det ont men ännu mer obehagligt.

Det är inte bara höften, det är även nedre delen mot ryggen, svanskotan kanske. Jag har hittills inte uppsökt någon läkare eller liknande, jag har inte haft tiden. Träningen har drabbats rejält och man kan väl säga att jag förutom att ha tränat mindre även fuskat de tre senaste veckorna. Jag försöker komma igång nu igen, men det är svårt att göra sitt bästa då det gör ont. Då är ju jag en sådan som har svårt för att gå in för någonting om jag inte får göra det helhjärtat och till 100%, då blir det lättare för mig att skita i det och "fuska" med kosten och sådant.

Jag körde 30 min Indoor Walking igår, jag försöker hitta övningar/pass som kanske är lättare för min höft att köra. Indoor Walking var inte ett av dom. Just nu börjar det kännas hopplöst och jag måste kolla upp vad det är, för det här tar död på mig. Träningen är mitt liv och om det ska vara såhär kommer jag aldrig nå mitt mål till den 21:a april, och jag kommer aldrig heller ha hunnit bygga så mycket som jag ville hinna innan sommaren. Jag bara måste göra någonting åt det här, för såhär får det inte vara.

Jag kommer klara det här, jag ska klara det här. Det finns ingenting jag hellre än det vill. Jag tänker inte ge upp här, men är det inte typiskt att när man är som bäst så går någonting snett? Jag verkar inte vara den enda som drabbats av det.

Nåväl, resultat syns och när jag har tid tänkte jag lägga upp vad jag hittills åstadkommit om jag får till det på ett bra sätt. Jag tänker även försöka uppdatera kanske kortare inlägg med jämnare och kortare mellanrum, som en liten dagbok för vad jag just den dagen känner och tänker- främst om hur det är att ha svårt att göra sitt bästa på passen då man är "skadad". Som sagt, jag ger inte upp så lätt.

breakfast in bed

Måndag och ny träningsvecka. Det känns som att jag skrev det igår.Veckorna går alldeles för fort och jag hinner knappt med mig själv. Nåväl. Lite extra intag av kolisar dessa tre dagar då jag kör lite med högintensiv träning så som PSI, BodyCombat och Indoor Walking. Jag kan ju säga att det lär behövas, jag är helt slut i knoppen. Kroppen däremot orkar mer och mer för varje dag som går och jag vill bara ha mer och mer.

Jag längtar till veckans legday då jag tänkt prova på någonting nytt som innebär färre övningar och fler reps. Jag kan berätta mer om det när det är gjort, kan bli himla kul och se vad som passar min kropp bäst. Det är bra med förändring, jag gillar att chocka kroppen. Kanske inte under stundens hetta, men efteråt då kroppen bara skriker av lycka för att man gjort bort det. Ett sådant pass ser jag fram emot, det är inte så många sådana- hur bra jag än tycker att träningen gått, för det gör den.

På tal om förändring behöver jag variera mina frukostar en aning, jag äter samma varje morgon och jag klagar verkligen inte för jag ÄLSKAR det, men jag är rädd att bli för less på detta och det vore katastrof. Detta är som godis för mig. Kiwi, färsk(hand-)pressad apelsinjuice, rostat grovt bröd med rökt kalkon, keso och paprika eller gurka och självklart ÄGG. Ibland fler än ett. Detta är helt klart mitt favoritmål på dagen då jag får bestämma helt själv, vilket blir svårare att göra både till middag och lunch då jag går skola och har en familj som inte alls äter på samma sätt som jag försöker. Men de anpassar sig riktigt bra och är positiv till vad jag gör och vad mina mål är.

älskade helg

Jag har haft en riktigt toppen träningsvecka. Allt har gått jättebra och supersmidigt, just nu känner jag mig bättre och starkare även fast det inte är så tydligt. Jag har varit väldigt frånvarande mest för att jag inte låtit mig själv blogga. Jag har varit rädd att bli för emotionell eftersom jag varit väldigt nedstämd på senaste tiden. 

Tanken av vad träning är för mig gör mig nedstämd vissa gånger. Jag planerar utefter hur jag tränar och när jag ska träna. Jag kan inte säga "skönt att ha gjort bort träningen på (t.ex) morgonen." För i min vardag så är träningen min höjdpunkt på dagen och vill därför sätta den på tiden som jag vill ha någonting att göra. Blir mycket träning på fredagkvällar och lördagkvällar, för jag har inte haft så mycket annat att göra. Detta anser jag vara både på gott och ont, jag lever för träningen, men jag vill ju ha annat att leva för också. Gymmet har blivit min fristad, och det är jag ändå glad för. Jag har någonstans att ta vägen.

Nåväl, jag är ganska nöjd med min situation ändå. I kväll besöker jag CG's med min mamma för en tidig finmiddag och blir det som planerat kör jag ett extra benpass efter det. Jag har fått känningar i höften som jag ignorerat ett tag nu, men jag tror jag ska ta det lite lugnt på den fronten så det inte blir värre. Vi får väl se, har trots allt redan varit en snabbis på gymmet i förmiddags så det kanske räcker så.

Nedan ser ni min "dagsform" om jag vågar kalla det så. Den kanske inte är så bra, men det här är verkligheten helt enkelt. :) Tanken är väl att jag ska kunna använda mig av dessa för att jämföra mina framsteg senare. Om jag hade en bra bild på mig själv från tidigare hade vi redan nu sett skillnad, men nu får det vara såhär. Just nu lär jag mig bara mer och mer om mig själv och träning i allmänhet och jag har så roligt. Jag måste ju vara nöjd hur jag än ser ut. Det är inte för mig det viktiga, trots att jag vill bygga.

Ny träningsvecka

Efter ett tragiskt besked igår morse, var en promenad innan frukost mer än behövligt. En kort skoldag följt av ett BodyCombat + ryggpass. Köpte mig lite lycka, som ni kan se på bilden nedan. Det var som ett måste att bli ägare av ett par av dessa Better Bodies-tights.

Idag var tanken en vilodag, men jag är så himla taggad på träning så tänkte köra ett bålpass innan middagen. Det kommer förmodligen en annan dag i veckan jag är mindre pepp på att dra och träna. För sådana dagar finns det ju faktiskt också ibland. Jag känner mig helt tömd på energi när jag äter så lite kolhydrater nu för tiden. Men idag tänkte jag fylla på så jag orkar lite mer denna träningsvecka. 

Välkommen februari

Ännu en träningsvecka har sprungit förbi och även en ny månad är välkomnad. Bra träningsvecka och ser fram emot nästa. Om jag skulle må så bra som jag gör ikväll skulle mitt liv vara en dans på röda rosor, jag är så himla pepp på livet. Skolan är ett undantag och det går definitivt inte bra för mig på den biten, och det allra värsta är att jag inte kunde bry mig mindre. 

I kväll bokade jag och syrran en weekend till Stockholm 1-3 mars. Jag längtar så jag spricker, att få komma bort, även fast det inte är långt. Och att jag gör det med min syster, nae, för bra för att vara sant just nu... Att någonting så litet kan göra en så himla glad. En bra sak jag faktiskt kan säga om mig är att jag uppskattar minsta lilla någon gör för mig/med mig. Mig är lätt att imponera på om man säger så... Haha.

Nedan får ni se det jag nu slipper skriva om. Haft en fruktig vecka och har även fyllt på "träningsskafferiet" och garderoben Det är februari, starkare mål och större motivation. Ny träningsmånad, bättre blir det inte.

Finns ju även på Instagram som Lpjessica, där jag uppdaterat omkring en gång per dag. Följ vetja.

här kommer ljuset

Tisdag och detta är vanligtvis min vilodag, men eftersom jag ska vara hårmodell i morgon och kommer vara borta hela dagen så kör jag vilodag då istället. Träningen flyter på bra och jag har gått ner 2,5 kg på två veckor! Det överflödiga jag vill bli av med börjar sakta men säkert försvinna, snart är det dags att börja bygga på riktigt. Jag skulle vilja ha mer bilder från gymmet på mig, men eftersom jag tränar ensam än så länge blir det ganska svårt. Det skulle vara roligt att se resultaten på ett sådant sätt också. Men även det kommer väl en dag för. 

Sitter för tillfället i skolan och försöker få klart min stora hög med uppgifter. Den minskar alldeles för långsamt men det är helt sjukt mycket just nu, inte bara med alla uppgifter, alla nedskärningar av lärare och hur rektorer slarvar. Vi går ut till sommaren och har verkligen inte tid för saker som detta, för vi kan inte spara till nästa år. Vi ska ju faktiskt bli helt klara nu. Det är tufft, men det ska gå! Jag hämtade min studentmössa förra veckan och det var verkligen en liten ljusglimt i min annars så förfärliga vardag. Har i princip bott på gymmet och hos min vän Emilia, det är jobbigt att vara hemma när så mycket händer i mitt liv. Men jag mår bra ändå, tror jag. Det går bra, och jag är nöjd över vad jag hittills åstadkommit.

Just do it

Förutom min gymträning vet ni ju att jag kör en hel del PSI och nu även BodyCombat. Dessa är träningsformer baserade på kampsporter som kickboxning och karate. Det är högintensiv träning som är oerhört rolig, man får skratta om man är glad och man får vara arg om man är det. Det passar vilket humör du än är på. Attityden för mig är viktig i detta men jag fungerar nog bäst när jag är på bra humör, vilket jag är jämt så länge jag är på gymmet. Det är en kombination av styrke och kondition även fast du inte jobbar med vikter. Det är träning för hela kroppen och trots att jag kanske kan alla kombinationer in och utantill så blir det aldrig enformigt. Detta beror också självklart på hur ditt humör är, vilket gör denna träningsform så himla rolig. Jag kör detta minst två gånger i veckan. PSI brukade jag köra tre till fem gånger i veckan men med de nya tiderna passar det inte in i mitt dagliga schema. Kör PSI söndagar och torsdagar, samt BodyCombat hittills bara måndagar. Jag försöker kombinera detta med styrketräning efteråt även fast det kanske inte skulle behövas, men i slutet av passet har man hunnit pusta ut och jag är oftast inte helt slutkörd så jag har mycket kvar att ge och när man ändå är där, varför inte? Just do it liksom...

Det jag skulle komma fram till här, när vi talar om att bara helt enkelt köra är hur jag gör när jag kör dessa pass, framför allt dessa pass, ska jag säga. När jag kommer till det där stadiet då hållningen sviker och armarna börjar gå tyngre vid de mer höginstensiva slagen, på något sätt lyckas jag ta i ännu mer och köra ännu snabbare! Som det vissa gånger handlar om. I BodyCombat har du ingenting att slå på vilket på ett sätt får armar, skuldror, axlar, triceps och rygg (etc) att jobba ÄNNU mer då du inte har någonting som får dina slag att "studsa tillbaka" som det lätt blir när man blir trött i t.ex PSI:n där det handlar om att dra tillbaka och slå snabba slag och inte "knuffa bort" säcken med ett slag som inte går ifrån säcken lika fort. I PSI:n har du din chans att ta i lite extra hårt även fast det handlar om snabba slag för att få den bästa träningen för de muskelgrupper som får jobba. Däremot så är detta riktmärke i PSI underlättande och det känns ju betydligt mer och bättre när du har någonting att slå på (framför allt om du ser någon framför dig). Jag har nu med tiden lärt mig att köra stenhårt hur trött jag än blir även på PSI:n utan att stanna kvar med slaget i säcken utan dra tillbaka ännu snabbare samtidigt som jag slår ännu hårdare. PSI har jag kört mycket och under en väldigt lång period så har börjat bli ganska rutinerad, jag säger det med ödmjukhet. Men det är då man får utmana sig själv och tänka mer på tekniken och kanske framför allt hållningen som inte alls ser ut som i vanlig boxning eller som på BodyCombat (där du inte fokuserar särskilt mycket på hållningen förutom att du ska titta upp och se var du slår). I början så tänker man mest på kombinationen och att man ska hänga med och göra rätt, det syns tydligt i de som inte kör så ofta. För deras slag stannar kvar i säcken vilket gör att slagen blir ojämna och koncentrationen sämre. Det handlar lite om att fokusera på sig själv och inte tänka för mycket, det händer även mig idag att om jag börjar tänka så kan jag tappa bort mig helt trots att jag redan vet allting. 

Det är ju inte bara överkroppen som jobbar i dessa pass, mycket kickar och framför allt på PSI:n får dina ben jobba då du sparkar i säcken. BodyCombat kör också mycket kickar, väldigt många olika till skillnad från PSI:n som bara har en grundkick. I BC kör du kick framåt, bakåt, åt sidan, round kick, jumpkick etc. Skillnaden är ju att du nu gör det i luften, men det är också någonting man lär sig med tiden (nu är BodyCombat så nytt så jag är inte alls rutinerad än så länge) att jobba på tekniken och försöka dra tillbaka kickarna och stanna med slagen i luften så du får det där stoppet och inte bara svinga, för då kan jag nästan lova att det inte alls ger dig så mycket som det gör om du fokuserar på tekniken. 

I vilket fall som helst, vare sig du går på PSI eller BodyCombat så är båda passen någonting för dig som tycker om högintensiva pass som du får jobba med hela kroppen. Jag tänkte skriva att jag gillar att slåss, men det gör jag ju inte, däremot har jag en enorm kärlek till detta och när BodyCombat började på mitt gym för några veckor sedan kände jag att nu kan det inte bli mycket bättre, nu får jag två olika typer av denna typ av pass och jag lär inte alls bli uttråkad på någon utav dom då jag nu kan variera mig ännu bättre. Det är kul att boxas och sparkas, du känner dig stark, stolt och bra. Framför allt bra. Du känner dig fan ägigast i hela världen som att ingen kan stoppa dig. Du känner att du bara vill visa alla att du kan försvara dig och att folk ska respektera dig för du är oförstörbar. Du går in i dig själv på varje pass, stänger ute allt annat och fokuserar på dig och endast dig. Det är det som får mig att fortsätta, allt handlar BARA om mig. Det kan handla om dig också, bara du går in i dig själv och inte ger upp även om du börjar tappa. Du är bäst, ingen protest.

I'm the best

håll om mig

Jag har varit frånvarande pga diverse personliga händelser. Känslomässiga för det mesta. Jag har spendera mycket tid med och hos Emilia, har henne att tacka för mycket. Hon är mitt allt. Skolarbeten upp över öronen och jag kunde inte bry mig mindre. Förr eller senare kommer jag vara tvungen att ta tag i det, men det för mycket annat just nu. 

Träningen flyter på och hade min vilodag igår. I måndags körde jag rygg men med tanke på tiden jag befann mig i gymmet var det självklart fullt. Fick improvisera och lägga in lite mage för att inte stå och stampa i väntan på lediga vikter/maskiner/bänkar/ytor. Ikväll är det jobbigt i själen men jag tar mig tappert till gymmet för ett biceps och triceps-pass. Planerar 20 km på cykel, men vi får se om tiden räcker till, 10 kan jag räkna med åtminstone. Ha en fortsatt trevlig onsdagskväll! 

seven days a week

Det blev en oväntad vilodag igår då jag besökte syrran efter jobbet och spenderade hela kvällen där. Jag har ingen ångest. Körde dubbelt så hårt idag med helkropp + cardioträning. Om ni mot förmodan skulle undra så skriver jag självklart en typ av träningsdagbok, jag känner mig dock inte redo att skriva ut allt jag gör på gymmet här. Men även det är väl ett mål att jag ska kunna göra en dag.

Spenderar resten av lördagen med Denise och Emilia, tänkte först och främst heja fram Emilias innebandylag till en seger. Tvekar inte. Lite lunch på det här! Trevlig helg.

torsdagsångest

Jag har alltså legat i min säng hela dagen. Försov mig i morse och spenderade därför dagen hemma i sängen i stället för i skolan. Sjukt mycket ångest idag, sjukt många måsten. Just nu väntar jag bara på att klockan ska ticka lite fortare så jag får ta ut min ångest på en säck. Jag talar givetvis om älskade PSI.
Jag har faktiskt tittat runt lite på eventuella kampsportsklubbar i Luleå, men jag hittar ingenting om kickboxning. Om du har koll på någonting så får du gärna kontakta mig och berätta, det hade varit spännande att kanske testa på sporten istället bara för den träningsform jag kör. Jag är ju en fighter, en warrior, och inte bara det. Jag är världens bästa.

Min favoritlåt ill PSI, klicka HÄR. Den är lite segstartad, men ge den en chans.

I die another day

Känslorna bubblar över och jag väljer att spola bort dom just nu. Fokus, Jessi, FOKUS. 

Körde årets hittills bästa benpass och efter det, som jag tidigare skrev, tog Elin med mig och hunden på en långpromenad. Vi "besteg" mjölkuddsberget, vilket förmodligen var jobbigare än det såg ut. Inte alltid så lätt att plumsa i snö i uppförsbacke. Framför allt inte efter ett benpass kanske, men skönt var det. Fick maten serverad väl hemma och så mycket mer än så var det inte, slängde mig i min alltför stökiga säng och råkade somna så BodyCombat fick tyvärr utebli... Surfacet jag lade på mig när jag vaknade, ni vill inte veta. Hade dessutom råkat somna med benen uppe i kors, så började gråta när jag trodde att jag aldrig mer skulle känna mitt ben typ. Haha, skämt åsido. Nya, starkare tag imorgon!!

(kunde inte hålla mig från vågen och jag har alltså gått ner 0,9 kg sen i fredags och jag har en väldigt otacksam förbränning ska ni veta. Med det skrivet, kommer jag klara mitt mål för januarimånad och inom snar framtid börja gå upp, men denna gång i muskler.) Tack för mig, nu är jag pepp som bara fan. 

produktiiiv

Spenderade natten hos Emilia efter födelsedagsfika hos Jocke och ett senare besök hos Wille. Det var behövligt med en vilodag, tog inte ut mig allt för mycket på idrotten. Nu är det onsdag och nya tag!!
Ett benpass innan långpromenad med Elin står på dagens schema, har även bokat in mig på bodycombat i kväll. Hur bra låter inte detta? Kesomacka och en proteinbomb på det så är jag på g.

Det är mycket som händer i min skalle på vardagen men det gör mig lite mer peppad på träning och hälsa. Jag får nu fokusera på det jag vill fokusera på, eller åtminstone försöka att inte tänka på annat som är jobbigt i vardagen. Det går bra nu och det känns riktigt bra. Mitt sockerberoende börjar med små små framsteg att tyna bort. Det som är värst är att tacka nej när folk frågar, mest för att jag inte vill att de ska tro någonting helt bortom det som är tanken med att inte äta sådant tjafs. Jag mår bättre och det blir bara bättre. Kanske kikar in under kvällen. Ha en bra onsdag, tills vidare!

efter helgens bravader

I lördags fyllde min pingla 19 år och det skulle visa sig vara en kväll jag länge kan leva på. Fått lära känna många nya människor och lärt känna bekanta ännu bättre. Jag hade så himla roligt. Jag som vanligtvis är väldigt duktig på att inte dricka alkohol gjorde ett undantag denna kväll trots mitt projekt på 100 dagar. Men jag ångrar mig inte. Har tränat varje varje dag och det har varit bra pass. Ben, armar, axlar, rygg, mage, kondition. 

Idag är det tisdag och vilodag (har dock idrott). Idag fyller Joakim nitton år så det blir kalas hemma hos honom med lchf-fika som jag faktiskt får äta. Annars är det inte så mycket. Sov ju hos Emilia natten mot söndag, VÄL behövligt var det efter ett stenhårt bålpass att få sova med min prinsessa.

fredag och på topp

Idag börjar allvaret hade jag sagt. I morse vägdes, mättes och fotades jag och är inte alls särskilt stolt över resultaten men det är förmodligen därför jag gör detta. Jag kan med lite mod klämma fram och erkänna att jag är kroppsfixerad men jag vill verkligen må bra och jag gör inte det i mitt "tillstånd". Konstant huvudvärk på grund av sockerberoende och tjocka degklumpar i hela kroppen dagen i ända. Mitt fysiska välmående ska ändras först och främst sedan hur det blir med min kroppsform får vi se. Det är även för ökad muskeltillväxt jag gör detta, jag vill inte bara se stark ut jag vill vara stark. Framför allt känna mig stark. Jag har ett inom 100 dagar, men jag tar en dag i taget. Kanske därför just "100 dagar", då räknas dagar, inte månader. 

Hade en fruktansvärd huvudvärk tidigare idag. Vilken tur att jag haft Emilia vid min sida hela dagen då, som tagit hand om mig och lärt mig äta keso och avokado. Återvänder till henne på en stund för att förbereda inför lördagkvällens partaj. 19 år i staden blir hon och det tänker firas på bästa sätt. Nu ska jag göra mig i ordning innan jag tar bilen dit. Jag önskar att jag hade någonting mer än bara text att bjuda på, men det är tunt på det just nu. God kväll!

kanske låter gott

En proteinshake innan läggdags efter ett stenhårt benpass. BodyCombat fick utebli, men lika bra var det. Imorgon är jag ledig från skolan men jobbar 14-18. PSI står på schemat efter det, bättre än så blir det nog inte. Jag har beställt en träningsbag och en windrunner idag som ni ska få se när de anländer. 

Igår blev jag bjuden på en trerättersmiddag av min pojkvän på stans nu finaste restaurang. Åt mig mätt på vitlöksbröd, oxfilé och chokladkakan ni kan se nedan som är hans egna recept. Jag har en så duktig pojkvän, visst har jag? Restaurang CG är helt klart någonting att rekommendera. Sov gott!

Hard work 100

Finns absolut ingenting som säger att jag måste vänta till det datum jag satte upp. Finns inga ursäkter, jag tänker inte ha dessa ursäkter. Jag kör idag, slut på tramset. Mitt startdatum för mitt projekt kommer att vara på fredag, men varför inte köra igång redan nu? Jag tränar ju ändå dagligen, varför vänta? För mig är det bara att vara stenhård från början, ser onsdag och torsdag som uppvärmning inför de kommande 100 dagarna av ren vilja och hårt arbete. Planering och förberedelser är bland annat vad som pågår just nu och de två senaste veckorna. Jag vet vad jag ska göra och vad mitt mål är, hur jag gör det ska jag lära mig på vägen. Träningen är målet.

Först ut: BodyCombat 60 min på Inpuls.

Det kan hända att jag bloggar på annan plats när projektet startar, det kan även vara så att jag stannar kvar här. Det återstår att se.

nya möjligheter

2013 har fått en rasande start och 2012 gick förbi oss alldeles för fort men det med glädje. Den större delen av 2012 har bestått av sorg och saknad, men även i mitt fall framgång. Jag har tagit körkort, fyllt 18 år, skaffat jobb, tatuerat mig och det var året jag fann min kärlek till träning och framför allt PSI (och Gurra såklart).

2013 började som 2012 med saknad och sorg men mest bara pga ett datum som påminner en om det som hände 1 januari.
I morgon börjar jag min sista termin på gymnasiet och aldrig har jag haft sådan ångest över en skolstart som nu. Efter allt det som hände i början av 2012 så slackade jag efter i skolan och tappade motivationen helt, inte bara pga det. Jag hade även insett vad jag mest av allt vill göra i livet och det har ingenting med det jag läser i skolan att göra. Jag kommer få kämpa mer än någonsin denna termin för att inte behöva forstätta efter studenten till sommaren. Men det ska jag klara, jag bara måste.

Kommer ni ihåg april 2012? Den där ynka månaden som gav resultat vad gäller hälsa och utseende. På fredag lägger jag i en högre växel och kör på i 100 dagar. Jag vill bygga muskler, jag vill lära mig hur man gör. Om det inte kommer synas kommer jag åtminstone ha lärt mig någonting och styrka är garanterat. Jag har lärt mig, vad gäller mig personligen att planering och förberedelse är A och O för framgång så nu är det bara pang bom.

Come at me vår 2013 för jag kommer rocka skiten ur dig!!