Läs inte

Vad har hänt sedan sist och varför tvingas jag så ofta komma tillbaka efter en sådan lång tid?

Mina två bästa vänner har hunnit vara borta några dagar ifrån mig, den ena for till London och den andra till Paris. Jag har firat påsk, tyvärr inte som alla andra. Spelat The Sims hela påskhelgen, gick på hockey och blev lämnad av min stora kärlek samma kväll.

Resten av lovet blev därefter ett stort skämt. Jag hade folk omkring mig dygnet runt, jobbade några timmar och grät inte en enda gång- det var för jobbigt att vara ledsen helt enkelt. Jag kom till en gräns där en kväll då jag kände hur ont det verkligen gjorde och insåg väl först då hur dåligt jag egentligen mår över detta. Det blir bara värre varje dag och inte för att generalisera tjejer- men vi är ganska bra på att ha många bollar i luften och framförallt tänka på tusen saker samtidigt. Inte en enda sak, hur rolig eller tråkig det än var så fanns det i bakhuvudet. Ångest. Panik. Oro. Ett krossat hjärta.

Jag har tappat mycket motivation pga. detta och just nu ser jag inget ljus i denna oändliga kolsvarta tunnel. Jag har fantastiska vänner som försöker peppa mig och jag önskar jag kunde säga att det fungerade, men jag antar att det är tiden som får bestämma det.

Jag är arg på mig själv hela tiden, för självklart så skyller jag mig själv till att detta har hänt. Jag är irriterad jämt och ständigt här hemma då jag i skolan och utanför hemmet alltid spelar glad. När jag kommer hem orkar jag bara inte vara glad och trevlig längre, det blir för mycket. 

Jag är inte ledsen över att ha förlorat det vi en gång hade, jag är ledsen för att jag inte får spendera min framtid med honom. Vi hade så många och stora planer, inte alls långt fram. Jag är fortfarande chockad. Han vill inte vara med mig...

Låt mig drömma mig härifrån en stund bara. Bland allt plugg, bland allt stök, bland denna enorma saknad efter någonting man aldrig fick.