29.1.13

här kommer ljuset

Tisdag och detta är vanligtvis min vilodag, men eftersom jag ska vara hårmodell i morgon och kommer vara borta hela dagen så kör jag vilodag då istället. Träningen flyter på bra och jag har gått ner 2,5 kg på två veckor! Det överflödiga jag vill bli av med börjar sakta men säkert försvinna, snart är det dags att börja bygga på riktigt. Jag skulle vilja ha mer bilder från gymmet på mig, men eftersom jag tränar ensam än så länge blir det ganska svårt. Det skulle vara roligt att se resultaten på ett sådant sätt också. Men även det kommer väl en dag för. 

Sitter för tillfället i skolan och försöker få klart min stora hög med uppgifter. Den minskar alldeles för långsamt men det är helt sjukt mycket just nu, inte bara med alla uppgifter, alla nedskärningar av lärare och hur rektorer slarvar. Vi går ut till sommaren och har verkligen inte tid för saker som detta, för vi kan inte spara till nästa år. Vi ska ju faktiskt bli helt klara nu. Det är tufft, men det ska gå! Jag hämtade min studentmössa förra veckan och det var verkligen en liten ljusglimt i min annars så förfärliga vardag. Har i princip bott på gymmet och hos min vän Emilia, det är jobbigt att vara hemma när så mycket händer i mitt liv. Men jag mår bra ändå, tror jag. Det går bra, och jag är nöjd över vad jag hittills åstadkommit.


28.1.13

Just do it

Förutom min gymträning vet ni ju att jag kör en hel del PSI och nu även BodyCombat. Dessa är träningsformer baserade på kampsporter som kickboxning och karate. Det är högintensiv träning som är oerhört rolig, man får skratta om man är glad och man får vara arg om man är det. Det passar vilket humör du än är på. Attityden för mig är viktig i detta men jag fungerar nog bäst när jag är på bra humör, vilket jag är jämt så länge jag är på gymmet. Det är en kombination av styrke och kondition även fast du inte jobbar med vikter. Det är träning för hela kroppen och trots att jag kanske kan alla kombinationer in och utantill så blir det aldrig enformigt. Detta beror också självklart på hur ditt humör är, vilket gör denna träningsform så himla rolig. Jag kör detta minst två gånger i veckan. PSI brukade jag köra tre till fem gånger i veckan men med de nya tiderna passar det inte in i mitt dagliga schema. Kör PSI söndagar och torsdagar, samt BodyCombat hittills bara måndagar. Jag försöker kombinera detta med styrketräning efteråt även fast det kanske inte skulle behövas, men i slutet av passet har man hunnit pusta ut och jag är oftast inte helt slutkörd så jag har mycket kvar att ge och när man ändå är där, varför inte? Just do it liksom...

Det jag skulle komma fram till här, när vi talar om att bara helt enkelt köra är hur jag gör när jag kör dessa pass, framför allt dessa pass, ska jag säga. När jag kommer till det där stadiet då hållningen sviker och armarna börjar gå tyngre vid de mer höginstensiva slagen, på något sätt lyckas jag ta i ännu mer och köra ännu snabbare! Som det vissa gånger handlar om. I BodyCombat har du ingenting att slå på vilket på ett sätt får armar, skuldror, axlar, triceps och rygg (etc) att jobba ÄNNU mer då du inte har någonting som får dina slag att "studsa tillbaka" som det lätt blir när man blir trött i t.ex PSI:n där det handlar om att dra tillbaka och slå snabba slag och inte "knuffa bort" säcken med ett slag som inte går ifrån säcken lika fort. I PSI:n har du din chans att ta i lite extra hårt även fast det handlar om snabba slag för att få den bästa träningen för de muskelgrupper som får jobba. Däremot så är detta riktmärke i PSI underlättande och det känns ju betydligt mer och bättre när du har någonting att slå på (framför allt om du ser någon framför dig). Jag har nu med tiden lärt mig att köra stenhårt hur trött jag än blir även på PSI:n utan att stanna kvar med slaget i säcken utan dra tillbaka ännu snabbare samtidigt som jag slår ännu hårdare. PSI har jag kört mycket och under en väldigt lång period så har börjat bli ganska rutinerad, jag säger det med ödmjukhet. Men det är då man får utmana sig själv och tänka mer på tekniken och kanske framför allt hållningen som inte alls ser ut som i vanlig boxning eller som på BodyCombat (där du inte fokuserar särskilt mycket på hållningen förutom att du ska titta upp och se var du slår). I början så tänker man mest på kombinationen och att man ska hänga med och göra rätt, det syns tydligt i de som inte kör så ofta. För deras slag stannar kvar i säcken vilket gör att slagen blir ojämna och koncentrationen sämre. Det handlar lite om att fokusera på sig själv och inte tänka för mycket, det händer även mig idag att om jag börjar tänka så kan jag tappa bort mig helt trots att jag redan vet allting. 

Det är ju inte bara överkroppen som jobbar i dessa pass, mycket kickar och framför allt på PSI:n får dina ben jobba då du sparkar i säcken. BodyCombat kör också mycket kickar, väldigt många olika till skillnad från PSI:n som bara har en grundkick. I BC kör du kick framåt, bakåt, åt sidan, round kick, jumpkick etc. Skillnaden är ju att du nu gör det i luften, men det är också någonting man lär sig med tiden (nu är BodyCombat så nytt så jag är inte alls rutinerad än så länge) att jobba på tekniken och försöka dra tillbaka kickarna och stanna med slagen i luften så du får det där stoppet och inte bara svinga, för då kan jag nästan lova att det inte alls ger dig så mycket som det gör om du fokuserar på tekniken. 

I vilket fall som helst, vare sig du går på PSI eller BodyCombat så är båda passen någonting för dig som tycker om högintensiva pass som du får jobba med hela kroppen. Jag tänkte skriva att jag gillar att slåss, men det gör jag ju inte, däremot har jag en enorm kärlek till detta och när BodyCombat började på mitt gym för några veckor sedan kände jag att nu kan det inte bli mycket bättre, nu får jag två olika typer av denna typ av pass och jag lär inte alls bli uttråkad på någon utav dom då jag nu kan variera mig ännu bättre. Det är kul att boxas och sparkas, du känner dig stark, stolt och bra. Framför allt bra. Du känner dig fan ägigast i hela världen som att ingen kan stoppa dig. Du känner att du bara vill visa alla att du kan försvara dig och att folk ska respektera dig för du är oförstörbar. Du går in i dig själv på varje pass, stänger ute allt annat och fokuserar på dig och endast dig. Det är det som får mig att fortsätta, allt handlar BARA om mig. Det kan handla om dig också, bara du går in i dig själv och inte ger upp även om du börjar tappa. Du är bäst, ingen protest.

23.1.13

I'm the best


håll om mig

Jag har varit frånvarande pga diverse personliga händelser. Känslomässiga för det mesta. Jag har spendera mycket tid med och hos Emilia, har henne att tacka för mycket. Hon är mitt allt. Skolarbeten upp över öronen och jag kunde inte bry mig mindre. Förr eller senare kommer jag vara tvungen att ta tag i det, men det för mycket annat just nu. 

Träningen flyter på och hade min vilodag igår. I måndags körde jag rygg men med tanke på tiden jag befann mig i gymmet var det självklart fullt. Fick improvisera och lägga in lite mage för att inte stå och stampa i väntan på lediga vikter/maskiner/bänkar/ytor. Ikväll är det jobbigt i själen men jag tar mig tappert till gymmet för ett biceps och triceps-pass. Planerar 20 km på cykel, men vi får se om tiden räcker till, 10 kan jag räkna med åtminstone. Ha en fortsatt trevlig onsdagskväll! 

19.1.13

seven days a week

Det blev en oväntad vilodag igår då jag besökte syrran efter jobbet och spenderade hela kvällen där. Jag har ingen ångest. Körde dubbelt så hårt idag med helkropp + cardioträning. Om ni mot förmodan skulle undra så skriver jag självklart en typ av träningsdagbok, jag känner mig dock inte redo att skriva ut allt jag gör på gymmet här. Men även det är väl ett mål att jag ska kunna göra en dag.

Spenderar resten av lördagen med Denise och Emilia, tänkte först och främst heja fram Emilias innebandylag till en seger. Tvekar inte. Lite lunch på det här! Trevlig helg.


17.1.13

torsdagsångest

Jag har alltså legat i min säng hela dagen. Försov mig i morse och spenderade därför dagen hemma i sängen i stället för i skolan. Sjukt mycket ångest idag, sjukt många måsten. Just nu väntar jag bara på att klockan ska ticka lite fortare så jag får ta ut min ångest på en säck. Jag talar givetvis om älskade PSI.
Jag har faktiskt tittat runt lite på eventuella kampsportsklubbar i Luleå, men jag hittar ingenting om kickboxning. Om du har koll på någonting så får du gärna kontakta mig och berätta, det hade varit spännande att kanske testa på sporten istället bara för den träningsform jag kör. Jag är ju en fighter, en warrior, och inte bara det. Jag är världens bästa.

Min favoritlåt ill PSI, klicka HÄR. Den är lite segstartad, men ge den en chans.

16.1.13

I die another day

Känslorna bubblar över och jag väljer att spola bort dom just nu. Fokus, Jessi, FOKUS. 

Körde årets hittills bästa benpass och efter det, som jag tidigare skrev, tog Elin med mig och hunden på en långpromenad. Vi "besteg" mjölkuddsberget, vilket förmodligen var jobbigare än det såg ut. Inte alltid så lätt att plumsa i snö i uppförsbacke. Framför allt inte efter ett benpass kanske, men skönt var det. Fick maten serverad väl hemma och så mycket mer än så var det inte, slängde mig i min alltför stökiga säng och råkade somna så BodyCombat fick tyvärr utebli... Surfacet jag lade på mig när jag vaknade, ni vill inte veta. Hade dessutom råkat somna med benen uppe i kors, så började gråta när jag trodde att jag aldrig mer skulle känna mitt ben typ. Haha, skämt åsido. Nya, starkare tag imorgon!!

(kunde inte hålla mig från vågen och jag har alltså gått ner 0,9 kg sen i fredags och jag har en väldigt otacksam förbränning ska ni veta. Med det skrivet, kommer jag klara mitt mål för januarimånad och inom snar framtid börja gå upp, men denna gång i muskler.) Tack för mig, nu är jag pepp som bara fan. 




produktiiiv

Spenderade natten hos Emilia efter födelsedagsfika hos Jocke och ett senare besök hos Wille. Det var behövligt med en vilodag, tog inte ut mig allt för mycket på idrotten. Nu är det onsdag och nya tag!!
Ett benpass innan långpromenad med Elin står på dagens schema, har även bokat in mig på bodycombat i kväll. Hur bra låter inte detta? Kesomacka och en proteinbomb på det så är jag på g.

Det är mycket som händer i min skalle på vardagen men det gör mig lite mer peppad på träning och hälsa. Jag får nu fokusera på det jag vill fokusera på, eller åtminstone försöka att inte tänka på annat som är jobbigt i vardagen. Det går bra nu och det känns riktigt bra. Mitt sockerberoende börjar med små små framsteg att tyna bort. Det som är värst är att tacka nej när folk frågar, mest för att jag inte vill att de ska tro någonting helt bortom det som är tanken med att inte äta sådant tjafs. Jag mår bättre och det blir bara bättre. Kanske kikar in under kvällen. Ha en bra onsdag, tills vidare!

15.1.13

efter helgens bravader

I lördags fyllde min pingla 19 år och det skulle visa sig vara en kväll jag länge kan leva på. Fått lära känna många nya människor och lärt känna bekanta ännu bättre. Jag hade så himla roligt. Jag som vanligtvis är väldigt duktig på att inte dricka alkohol gjorde ett undantag denna kväll trots mitt projekt på 100 dagar. Men jag ångrar mig inte. Har tränat varje varje dag och det har varit bra pass. Ben, armar, axlar, rygg, mage, kondition. 

Idag är det tisdag och vilodag (har dock idrott). Idag fyller Joakim nitton år så det blir kalas hemma hos honom med lchf-fika som jag faktiskt får äta. Annars är det inte så mycket. Sov ju hos Emilia natten mot söndag, VÄL behövligt var det efter ett stenhårt bålpass att få sova med min prinsessa.


11.1.13

fredag och på topp

Idag börjar allvaret hade jag sagt. I morse vägdes, mättes och fotades jag och är inte alls särskilt stolt över resultaten men det är förmodligen därför jag gör detta. Jag kan med lite mod klämma fram och erkänna att jag är kroppsfixerad men jag vill verkligen må bra och jag gör inte det i mitt "tillstånd". Konstant huvudvärk på grund av sockerberoende och tjocka degklumpar i hela kroppen dagen i ända. Mitt fysiska välmående ska ändras först och främst sedan hur det blir med min kroppsform får vi se. Det är även för ökad muskeltillväxt jag gör detta, jag vill inte bara se stark ut jag vill vara stark. Framför allt känna mig stark. Jag har ett inom 100 dagar, men jag tar en dag i taget. Kanske därför just "100 dagar", då räknas dagar, inte månader. 

Hade en fruktansvärd huvudvärk tidigare idag. Vilken tur att jag haft Emilia vid min sida hela dagen då, som tagit hand om mig och lärt mig äta keso och avokado. Återvänder till henne på en stund för att förbereda inför lördagkvällens partaj. 19 år i staden blir hon och det tänker firas på bästa sätt. Nu ska jag göra mig i ordning innan jag tar bilen dit. Jag önskar att jag hade någonting mer än bara text att bjuda på, men det är tunt på det just nu. God kväll!

9.1.13

kanske låter gott

En proteinshake innan läggdags efter ett stenhårt benpass. BodyCombat fick utebli, men lika bra var det. Imorgon är jag ledig från skolan men jobbar 14-18. PSI står på schemat efter det, bättre än så blir det nog inte. Jag har beställt en träningsbag och en windrunner idag som ni ska få se när de anländer. 

Igår blev jag bjuden på en trerättersmiddag av min pojkvän på stans nu finaste restaurang. Åt mig mätt på vitlöksbröd, oxfilé och chokladkakan ni kan se nedan som är hans egna recept. Jag har en så duktig pojkvän, visst har jag? Restaurang CG är helt klart någonting att rekommendera. Sov gott!


Hard work 100

Finns absolut ingenting som säger att jag måste vänta till det datum jag satte upp. Finns inga ursäkter, jag tänker inte ha dessa ursäkter. Jag kör idag, slut på tramset. Mitt startdatum för mitt projekt kommer att vara på fredag, men varför inte köra igång redan nu? Jag tränar ju ändå dagligen, varför vänta? För mig är det bara att vara stenhård från början, ser onsdag och torsdag som uppvärmning inför de kommande 100 dagarna av ren vilja och hårt arbete. Planering och förberedelser är bland annat vad som pågår just nu och de två senaste veckorna. Jag vet vad jag ska göra och vad mitt mål är, hur jag gör det ska jag lära mig på vägen. Träningen är målet.

Först ut: BodyCombat 60 min på Inpuls.

Det kan hända att jag bloggar på annan plats när projektet startar, det kan även vara så att jag stannar kvar här. Det återstår att se.

7.1.13

nya möjligheter

2013 har fått en rasande start och 2012 gick förbi oss alldeles för fort men det med glädje. Den större delen av 2012 har bestått av sorg och saknad, men även i mitt fall framgång. Jag har tagit körkort, fyllt 18 år, skaffat jobb, tatuerat mig och det var året jag fann min kärlek till träning och framför allt PSI (och Gurra såklart).

2013 började som 2012 med saknad och sorg men mest bara pga ett datum som påminner en om det som hände 1 januari.
I morgon börjar jag min sista termin på gymnasiet och aldrig har jag haft sådan ångest över en skolstart som nu. Efter allt det som hände i början av 2012 så slackade jag efter i skolan och tappade motivationen helt, inte bara pga det. Jag hade även insett vad jag mest av allt vill göra i livet och det har ingenting med det jag läser i skolan att göra. Jag kommer få kämpa mer än någonsin denna termin för att inte behöva forstätta efter studenten till sommaren. Men det ska jag klara, jag bara måste.

Kommer ni ihåg april 2012? Den där ynka månaden som gav resultat vad gäller hälsa och utseende. På fredag lägger jag i en högre växel och kör på i 100 dagar. Jag vill bygga muskler, jag vill lära mig hur man gör. Om det inte kommer synas kommer jag åtminstone ha lärt mig någonting och styrka är garanterat. Jag har lärt mig, vad gäller mig personligen att planering och förberedelse är A och O för framgång så nu är det bara pang bom.

Come at me vår 2013 för jag kommer rocka skiten ur dig!!