Efter gårkvällens minst sagt, odrägliga bravader, fick vi ta det jävligt lugnt idag. Mest med tanke på att jag kan fortfarande ha varit lite full när jag vaknade på morgonen, som senare övergick till en bakfylla jag väldigt sällan annars är van vid. Men efter bara någon timma mådde jag genast bättre och ville nu ut på äventyr igen. Vi besökte för andra gången ett av mina favoritställen, men denna gång planer på att fotografera en hel del. Det är ju på detta ställe jag tar den berömda trappbilden varje år, nu skulle Gustav få vara med.
Väl framme berättade han för mig att han nästan kände sig lite stolt och speciell över att få följa med mig dit. Jag log. Det fanns ju ingen jag hellre hade velat ha med dit. De timmar vi spenderade där var fulla av gapskratt och ont i magen fick jag av det. Vi har verkligen kul tillsammans, och detta var inget undantag.
Veckan började lida mot sitt slut, i lagom tid då vi vant oss vid att bo där. Vi hade våra planer inför morgondagen som skulle bli våran sista. Men en sak i taget och vi bestämde oss även för att ta vara på det som var kvar och NU. Leva i nuet. Leva i nuet. Leva i nuet. Det blev nästan en stressfaktor för mig som har så svårt för det, men det var okej. Jag var ju hemma.
