6.3.13

there is this one part of me

Var ska jag börja? Hur ska jag sluta?

Jag har nämnt mina känningar i höften tidigare och jag har tyvärr ignorerat dom precis som jag skrivit att jag kanske inte borde. Det är värre nu och vad jag än gör så känner jag av det, och nu gör det ont men ännu mer obehagligt.
Det är inte bara höften, det är även nedre delen mot ryggen, svanskotan kanske. Jag har hittills inte uppsökt någon läkare eller liknande, jag har inte haft tiden. Träningen har drabbats rejält och man kan väl säga att jag förutom att ha tränat mindre även fuskat de tre senaste veckorna. Jag försöker komma igång nu igen, men det är svårt att göra sitt bästa då det gör ont. Då är ju jag en sådan som har svårt för att gå in för någonting om jag inte får göra det helhjärtat och till 100%, då blir det lättare för mig att skita i det och "fuska" med kosten och sådant.

Jag körde 30 min Indoor Walking igår, jag försöker hitta övningar/pass som kanske är lättare för min höft att köra. Indoor Walking var inte ett av dom. Just nu börjar det kännas hopplöst och jag måste kolla upp vad det är, för det här tar död på mig. Träningen är mitt liv och om det ska vara såhär kommer jag aldrig nå mitt mål till den 21:a april, och jag kommer aldrig heller ha hunnit bygga så mycket som jag ville hinna innan sommaren. Jag bara måste göra någonting åt det här, för såhär får det inte vara.

Jag kommer klara det här, jag ska klara det här. Det finns ingenting jag hellre än det vill. Jag tänker inte ge upp här, men är det inte typiskt att när man är som bäst så går någonting snett? Jag verkar inte vara den enda som drabbats av det.
Nåväl, resultat syns och när jag har tid tänkte jag lägga upp vad jag hittills åstadkommit om jag får till det på ett bra sätt. Jag tänker även försöka uppdatera kanske kortare inlägg med jämnare och kortare mellanrum, som en liten dagbok för vad jag just den dagen känner och tänker- främst om hur det är att ha svårt att göra sitt bästa på passen då man är "skadad". Som sagt, jag ger inte upp så lätt.


1 kommentar:

Pappa sa...

Du är en kämpe och kommer att klara av det du har som mål, det vet jag för du är den bästa och den som aldrig ger upp utan fight. Älskar dig!