träningen är målet

Det skiljer ca. fyra veckor och 2,5 kg mellan bilderna. Vilket inte säger mig eller er någonting egentligen. Om inte, så borde det kanske inte göra det. Vad jobbar jag mot för mål egentligen?

Såhär ser min verklighet ut och det ni nu ska få lite kort läsa om är just mitt mål med träningen:

Jag lever för träning och vill ständigt lära mig nya saker. Det handlar mycket om att lära mig mer om mig själv och vad som fungerar bäst på mig och det låter jag ta den tid det tar. För ska jag testa nya saker och ge det en chans att synas får man ha tålamod- vilket jag förövrigt har dåligt av. Jag kämpar mycket emot min enormt dåliga förbränning och om jag åt som jag vet att vissa gör skulle jag utan tvekan vara betydligt större än jag någonsin varit. Jag har aldrig varit tjock, det påstår jag inte och det får ingen tro att jag någonsin trott heller. Jag, precis som många andra tjejer har eller trivs inte i sin kropp. Jag är inte ute efter en perfekt figur, först och främst. Ni vill säker inte höra det ni påstår är bullshit om att jag vill må bra. Men det sockerberoende jag lider/lidit av är one of a kind och jag har mått så himla dåligt över det. Har frossat så mycket att jag inte alltid kunnat äta den mängd mat jag borde och i den vevan inte fått i mig den näring min kropp behöver. 

Jag har mått, kan även må psykiskt dåligt över hur jag ser ut men det grundar mest på hur jag känner. Hela kroppen tyngs ner och energinivån är på lägsta möjliga. Hade jag mått bra fysiskt och tittat mig i spegeln hade jag inte sett det jag sett då jag mått dåligt, och då hade jag mått bra.

I och med allt detta har jag kommit fram till vad jag kanske vill. Jag drömmer om att få utmana Gladiatorerna, tyck vad ni vill om det men jag älskar utmaningar- och utmaningar tar jag mig mestadels bara an om jag har press på mig annars har jag ett hyfsat svagt psyke. Jag vill bygga muskler, jag vill bli stark och jag vill att det ska synas. De flesta i min närhet tycker det är "oerhört fult" på tjejer. Jag är förvånad att jag hittills inte brytt mig om vad någon sagt angående det, för nu är jag så bestämd på vad jag vill. Att ha ett mål som man vet att man tänker sträva mot, det stärker i alla fall mitt psyke och förmodligen skulle det stärka alla. Jag känner mig självständig men väldigt ensam många gånger då det inte är allt för många som strävar mot samma mål och inte är seriös med träningen på samma nivå. Men jag kan klara det här, det handlar om mig och inte om någon annan. Jag vill märka skillnad men framför allt ha kul och må bra på vägen dit. Jag kommer aldrig lägga upp en bild på någon och säga: det är den här kroppen jag strävar mot. ALDRIG. För jag ska skapa min egen kropp inte baserad på någon annan. Det kan vara en egen morot att jag ser upp till vissa, men det är ingen jag delar med mig av. Dagens ideal är sjuka och jag är inte här för att få någon att se ner på sig själv- snarare tvärt om. Det får ta hur många år det vill, det är träningen som är målet.