Detta inlägg tillägnar jag alla de fans som valt att bojkotta Linkin Park efter deras senaste album som släpptes för nu ungefär ett och ett halvt år sedan, A Thousand Suns.
Som ett stort fan blir man alltid lika spänd inför varje album som ska släppas. När jag först lyssnade på A Thousand Suns visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka, jag tyckte nog ingenting till en början. Jag vet inte om jag var besviken eller om jag bara inte kände någonting. Andra gången jag lyssnade kände jag det. Jag kände alltihop på samma gång. Det gick rakt in i mig. Detta är den mäktigaste platta jag någonsin lyssnat på. Många av låtarna fick jag lära mig lyssna på. Nu är A Thousand Suns, enligt mig, det bästa Linkin Park någonsin har åstadkommit i musikväg. Jag är hänförd än idag, blown away ni vet. När ett band bestämmer sig för att utvecklas och inte fortsätta med samma gamla vanliga "skit", betyder oerhört mycket för mig som ett fan. Att se Linkin Park utvecklas på det sätt de faktiskt gjort, gör mig stolt. Jäkligt stolt.
Att albumet innehåller tal från både Martin Luther King och Mario Savo men även Robert Oppenheimer säger en hel del om detta enastående konstverk, för det är precis vad A Thousand Suns är- ett konstverk. Varje enstaka låt tillför någonting, någonting så starkt. Någonting så mäktigt. Någonting så otroligt, fantastiskt, fenomenalt. Jag skulle kunna skriva att den gör mig mållös, men det är ganska tydligt redan nu att det är the other way around. Den röda tråden som följer hela albumet igenom gör att man inte riktigt vill eller kan plocka ut en enskild låt, allt hänger ihop. Det är bara en del av alla som gör att detta album inte är likt någonting annat, det är ett enda stort mästerverk, inte femton små olika. Jag är stolt, jag är så himla stolt över att vara ett så pass stort fan till Linkin Park som jag är. Dessa sex killar gör ett otroligt bra jobb, både för de behövande i t.ex Haiti och Japan och för musiken världen över. Ni är en inspiration, för oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar