Clear

Beredd på allt

På bara en dag kändes det som att allt blev grönt och mitt i allt kunde jag gå i shorts och ha ångest över att jag glömt smörja in mig på axlarna som jag bränner mig så lätt på. Sommaren har anlänt och det är på riktigt. Jag har njutit hela långa helgen av den fantastiska värmen vi haft och spenderat dessa dagar med några jag tycker om, framför allt med G då han inte jobbat. Nu måste jag se till att kurera mig och plugga ihjäl mig innan jag åker på fredag, för mycket att göra på alldeles för lite tid. Nedan ser ni några jag slängde ihop från lördagkväll. Puss och kram.

Helt slut

Jag är helt slut. Helt slut som människa. Jag är sönderstressad, totalt ruinerad. Jag orkar ingenting och framför allt inte skolan. Eller, det är väl det enda jag egentligen inte orkar. Kan inte göra någonting annat förrän jag gjort bort skolarbetet och därför tas allt annat ifrån mig... Nåväl, Emilia har kommit hem från London och hon fick göra min dag. Trots att vi knappt spenderat någon tid tillsammans idag då vi haft separata lektioner så är hon mitt lyckorus, och såhär fin var hon idag (tog bilden i all hast till en av tusen ogjorda fotouppgifter):

Elva

Det är elva dagar kvar till frihet, det är elva dagar kvar tills jag får komma bort. Stressa ned och göra precis som jag själv vill. Jag får en perfekt start på sommaren då jag åker ner, dock tänker jag inte klaga på vårat vackra Luleå. Vi har haft jättefint väder idag, trots att jag legat hemma och sovit större delen av dagen. Man känner av sommaren men jag tänker inte alls på någon sommar i Sverige, just nu längtar jag bara bort. Min kalender är proppfull hela juni och det ser jag fram emot, det gör jag. Sommaren är nära, men en bunt IG:n är ännu närmare... Jag måste ordna detta. Men först tar jag tag i det ämne jag faktiskt lyckats få bra betyg i och skickar in affärsplanen och kursen småföretagande är därmed över. 

För alla gånger

"I have to be horrible at everything or else it wouldn't be me."

För alla de gånger du inte sagt någonting vettigt, för alla de gånger du inte bangat, för alla de gånger du bangat, för alla de gånger du varit du och ingen annan, för alla de gånger du tagit skitstraffen efter ett prank, för alla de gånger du vägrat, för alla gånger jag älskat allt du gjort. Jag såg upp till honom, det gjorde jag. Jag minns honom som en egen typ av hjälte, en av mina hjältar. Jag minns honom idag, alltid.

källa: weheartit

BBMA

Make Out

Det var några helger sedan. Jag upptäckte idag att de lagt upp bilder från kvällen och kan vara därför detta kommer lite oväntat. Jag hade hur kul som helst denna kväll, jag fick umgås med jättefina människor men framför allt min storasyster. Hon fyller 21 på tisdag och jag lägger därför lite extra tyngd på henne i texten, jag uppskattar varje minut jag får med henne. Fler, tack! Nå väl, jag fick lära känna många nya ansikten även hur det är att ha minnesluckor och hur det känns att ha ångest dagen efter både på gott och ont. Med andra ord, en ganska bra kväll.

källa: Klubb Make out

Failed

Ett stort svart hål. Jag har sugits in i ett sådant stort svart hål. Jag känner mig ensam, misslyckad och än en gång väldigt ensam och väldigt misslyckad. Jag tycker om att vara ensam, det gör jag. Men det är inte alls samma sak som att vara ensam. Hur tar man sig ur perioder som dessa? Det är så mycket jag inte förstår, så mycket jag inte tagit tag i som måste göras bort. För min skull. För att jag ska kunna gå vidare. Hur går man vidare annars vidare? Mitt psyke ältar saker jag själv inte förstod fanns kvar förrän det dyker upp. Min kropp tar skada för att mitt psyke är så pass mycket starkare på alla sätt. Det är de där två skilda åsikterna, de där två helt skilda sidorna i mig som går emot varandra. Som på något sätt äter upp varandra, ingen kan vinna. Mitt psyke må vara starkare, men en kropp går inte att bryta ned inifrån så det syns. 

Det känns lite som den sista striden, där allt slutar- i Harry Potter. En av de måste dö för att den andre ska överleva, för det är bara en som kan överleva. Men det är inte så enkelt som det står skrivet. Ingen utav dessa sidor jag beskriver är mer ond än den andra, jag måste få dessa att samarbeta innan jag bryter ihop totalt. Vilket just nu känns som att jag borde gjort för länge sedan, jag hittade träningen. Det fick bli min räddning, men även den gick överstyr till slut. Balans. Jag måste hitta en balans. Jag är en väldigt stressad person och det har jag varit sedan barnsben. Men jag har alltid varit den med jättebra hy, har haft en till två finnar max i mitt liv. För några veckor sedan började jag få ojämnheter i pannan och jag tänkte vafan det är som händer. Just nu blir det bara värre och värre, jag sköter min hy så förstod aldrig vad det var. Stress sa någon. Jag tyckte det var konstigt då jag alltid varit så stressad, men det är annorlunda nu. För det är mer praktiska saker som gör mig stressad, inte bara mitt inre. Vad gör jag nu? Jag slår på Linkin Park, njuter lite. Släpper allt lite. Dessa problem tar jag itu med senare.

Spending

Jag har spenderat pengar. Jag har spenderat väldigt mycket pengar den senaste tiden. Än är jag inte riktigt nöjd heller. Det har nog varit lite av en sorts terapi för mig nu när jag inte kunnat träna, att köpa saker. På tal om denna träning så är jag inte friskare än vad jag var innan helgen tog fart, men jag ska ändå ge gymmet en timma ikväll. Jag längtar så himla mycket, att få känna hur det bränner. Bara lite, då är jag nöjd... För just nu när jag inte tränar känner mig jag äcklig, pluffsig, risig och bara allmänt blä:ig. Jag orkar inte med den känslan längre. Nu kör vi.

Cherry bomb

Jag var påväg mot det blondare hållet igen, är just nu väldigt blond med aprikosfärgade slingor, typ. Jag har slitit hårt för detta men bestämde mig idag att jag inte vill vara blond, det är så himla tråkigt. Jag hade roligare som rödhårig. Så nu har jag bara för någon minut sedan klickat hem färgerna ni ser nedan, jag är lika ivrig som första gången jag skulle färga rött! Åh vad jag längtar tills de landar i min brevlåda, det blir ett riktigt häftigt experiment denna gång. 

ill

För två veckor sedan lade jag mig sjuk, riktigt sjuk. Fick en störd feber som nu övergått i en torrhosta det känns som jag aldrig blir av med. Ni förstår vad detta innebär, jag har inte tränat på snart två veckor. Jag har fått uppleva en sjuk abstinens. Jag gråter, skakar, tröstäter, har ångest, är lättirriterad och ovanligt sårbar. Detta är rena rama tortyr för mig, att inte få träna. Just nu gör jag allt jag kan för att bli frisk så jag får komma tillbaka, för såhär kan jag inte leva. Det är uppenbart att det är omöjligt för mig, för bra mår jag inte någonstans. Håll tummarna för mig.

Jag sitter inte mycket vid datorn, jag spenderar mycket tid med G därav dålig uppdatering. Jag skulle påstå att nästan all min fritid just nu går åt honom, vilket kanske är lika bra. Han åker bort i två veckor på praktik så då ska jag alltså klara mig helt själv, men när han kommer hem följer han med mig till mitt paradis, Mallorca. Det kommer bli så himla roligt, att äntligen få med mig sällskap dit samtidigt som jag får komma bort härifrån. Bara 13 dagar kvar idag, ih! Annars då? 13 dagar innebär även 13 dagar till sommarlov och endast 13 dagar kvar som jag ska hinna göra klart allt i skolan på, vilket just nu är en omöjlighet. Det går riktigt dåligt för mig, men jag gör mitt bästa just nu. Det är svårt att koncentrera sig nu under tiden jag har denna så kallade abstinens efter träning, men som skrivet- jag gör mitt bästa. 

Det var en gång

och snart är jag där igen

William Spetz

Nej, han är inte överhypad just nu. Jag älskar honom oavsett. Gud, vad han fått mig att skratta de senaste dygnen! Sofia i min klass som introducerade honom för mig. Här nedan är hans senaste, klicka er vidare för att se mer av honom. Ni lär inte ångra er.

Spring

Sedan sist jag uppdaterade har jag hunnit faceplanta under mitt första longboardåk och ett skrapsår rikare på vänstra knät på det. Jag känner mig så fruktansvärt orutinerad, men det tar sig. Jag grät i alla fall inte, vilket jag annars är väldigt duktig på då jag får ont. Ha-ha! 

Annars då? Jag känner att jag tagit en liten paus från mitt annars träningsrubbade tänkande och tagit det lugnt. Ikväll kör jag IW med Björn, som jag hört ska vara jävligt bra. Jag måste börja tänka i andra banor än PSI nu när de skärt ned på passen från fem till tre dagar i veckan, för mig. Jag tycker det är dötrist, men det finns inte så mycket jag kan göra åt saken. Det kanske är ödet, nu måste jag fokusera på träningen inför milen lite mer. 

Bortsett från träningen är ju våren här på riktigt just nu. Dumt att jag skriver det då de allra flesta förmodligen redan upplevt det... Men det kändes så värt att nämna då jag njuter till fullo då jag, som jag nämnt tidigare, älskar våren. På fredag är det dessutom bara fyra veckor kvar tills jag går på mitt sista sommarlov. Det om något är sinnessjukt. Annars glassar jag på medieprogrammet med mina fina klasskamrater och skiter fullständigt i de IG-varningar som skickats ut... Skämåsido, jag ska ta tag i dem också.

Projektet

Några veckor innan april tog fart fick jag den briljanta idén att påbörja ett projekt att fullfölja under hela april. Lägga träning och kost i fokus handlade det om, det har jag skrivit om. Varje gång jag skrivit i princip. Jag bestämde mig ganska fort för att det skulle bli av och smygstartade dessutom lite bara för att det inte skulle gå för mycket utför när det väl tog fart på riktigt den första april. 

Nu, en månad senare, är det meningen att det ska vara över. Imorgon är sista dagen och det första jag ska göra när jag vaknar är att mäta och väga, precis som jag gjorde första dagen då projektet skulle påbörjas. Det var från början tänkt att jag skulle mäta mig varje söndag, men jag insåg att det skulle vara roligare, om det skulle visas något resultat, att se senare än att följa det eftersom. Om det kommer synas på mått eller våg vet jag inte, men jag har fått höra många gånger i slutet av denna månad att man ser skillnad på mig. Armar, ben och ansiktet framför allt. Det känns bra, och jag har inga som helst förväntningar på att det ska synas på måtten att det gjort skillnad. För oavsett mått har det gjort skillnad.

Tidigare i veckan bestämde jag mig för att fortsätta detta så kallade projekt även under majmånad. Jag insåg att jag ville göra detta till min livsstil, för jag trivs så otroligt bra såhär. Tar jag en månad i taget och kör på hårt som bara fan på alla möjliga sätt tror jag att den bästa förändringen sker. Jag har, som skrivet, fuskat lite denna månad mest för att jag bestämde mig för att fortsätta. Jag har inte haft sådan ångest över det, och det gör hela grejen lite bättre. Jag har njutit de gånger jag "unnat mig". Det går bra nu. Träningen är målet, och jag har nått mitt mål. Dags att ta det till en ny nivå. Detta är mitt liv. Min nya livsstil.

Weekend

Vad gäller bloggen så är jag medveten om hur inaktiv jag varit den senaste tiden. Jag spenderar inte mycket tid hemma eller i lugn och ro överhuvudtaget. Därför får detta, som jag egentligen tycker väldigt mycket om att göra, lida. Förutom träningen, som jag nästa inlägg tänkte ta upp lite mer om, har jag hunnit med en hel del grabbhäng, fest (utan alkohol för min del såklart) lunch med min bff och granne, köpt en longboard och ett par dösnygga shorts, njutit av fantastiskt vårväder, andats in en sådan frisk luft att mina lungor renats så pass mycket att de känns som nya, typ. Jag har haft en fin helg. Imorgon är det valborg och är därför lediga på tisdag. Jag ska njuta. Våren är det bästa jag vet, mest på grund av den friska luften jag saknar så mycket på sommaren. Snön försvinner och nu är det dags för ett premiäråk med min longboard.

Produktiv

Helt otroligt vilken produktiv dag jag haft. Slutade som vanligt vid lunch (fick otroligt mycket gjort i skolan också) då jag knatade till Hassler och bokade tid för att ta bort min leverfläck i nacken, gick vidare till banken för några ärenden, sökt tre jobb i stan, hann njuta av Luleås fantastiska vårväder med G, kom hem och åt middag, tog bussen till Inpuls där jag körde PSI som i vanlig ordning och här sitter jag nu. Tro det eller ej så tänkte jag ta tag i lite plugg, framför allt repetera inför morgondagens HLR-prov på idrotten. 

Jisses vad långdraget, tråkigt, helt patetiskt inlägg egentligen. Vad hände med min entusiasm till att skriva om sådant som får folk att fundera och känna efter lite extra? Jag har inte allt för mycket att ta upp nu för tiden då det flyter på ganska bra, om inte annat så har jag inte tid att fundera på sådana saker. Det tar upp nog mycket tid av min övriga fritid att fundera över sådant. Jag har väl sedan min period då jag öppnade upp mig totalt börja stänga in saker och ting helt och hållet också. Vissa saker känns inte värt att prata om då det inte resulterar i någon skillnad till det bra hållet. Det mesta handlar bara om mig nu för tiden, både på gott och ont. Det är jag, ensam i min lilla bubbla. Här trivs jag bra just nu. Men jag hoppas i varje fall att ni mår bra och att ni, som jag, än inte ger upp. Det finns alldeles för mycket att uppleva just nu. 

Tisdagsbekännelse

Jag må ha kört stenhårt precis som jag sagt under aprilmånad, men fuskat lite, det har jag. Men det har inte hänt så ofta som jag trodde från början kanske. Min farfar fyller år idag och han tyckte jag såg mager ut så han fick i mig en tårtbit efter många om och men. I helgen njöt jag också, av diverse godsaker hemma hos Emilia. Det var det värt, och jag ångrar mig inte en sekund. Det går så bra just nu att jag vet om att detta inte bara var ett test, detta är min nya livsstil för jag trivs så bra med mig själv när jag lyckats plocka bort och lägga till så oerhört mycket i min kost utan att jag egentligen saknar någonting. Men, jag tänker fortfarande slutföra denna månad och på måndag är sista dagen vilket även innebär invägning och en sista mätning. Jag kommer inte dela med mig av några mått, men däremot kan jag meddela er om att jag ska mäta mig i slutet av maj också. Hela denna grej kommer alltså fortsätta så länge jag bara vill och kan. 

Jag skulle kunna säga att jag har förälskat mig i min nya livsstil, även den har brister. Men det är väl brister man ska lära sig älska? Jag ska förbättra min livsstil vad gäller kost och träning ännu ett snäpp, ju mer jag lär mig med tiden och så vidare. 

Föreläsningen jag var på igår om fettförbränning på Inpuls gav mig några riktigt bra tips och det är dags för mig att samla mod till att vila. För det är någonting jag är riktigt dålig på, som jag verkligen måste lära mig. Lissan sa åt mig att börja med en aktiv vilodag till en början, om jag har svårt för att vila. Saken är den att jag är fruktansvärt stressad och blir därför väldigt rastlös och känner att jag inte orkar vila. Jag orkar inte vila? Jösses, det kan ju inte vara sunt någonstans. Men jag lär mig, det gör jag. Men idag är inte en sådan dag, speciellt inte efter vad jag tryckt i mig hemma hos farfar. Jag drar mig mot gymmet efter maten och hoppas på att orka springa en mil och köra lite styrketräning för bröst och axlar. Jag har åkt på en liten överansträngning i höften och är därför osäker på det här med att springa, annars löser jag det på annat sätt. Heja mig!

I lågor

Söndagens konsert var fenomenal och kunde inte alls blivit mycket bättre. Fattade tycke för förbandet, Death Destruction som enligt mig var betydligt bättre än vad jag någonsin kunnat tro. Men mer om huvudakten, älskade In Flames. Det var riktigt bra drag och jag förberedde mig på ett nästan dödligt tryck mot bröstet när de väl skulle kliva ut på scen. Men inte det, det fanns rum för allt och alla, även alla dessa mosh pits som alltid skulle påbörjas just där vi stod. Det gjorde mig ingenting, jag njöt nog. Vad mer? Ord finns inte vad gäller framförandet, det var så jäääääävla bra!! Nuff said. Med det får ni två iPhonebilder från kvällen jag tackar så hjärtligt för.

ÄNTLIGEN!

Om en timma börjar vi rulla mot Piteå och In Flames! Med mig i bilen dit och hem har jag mina metalpolare Sara och Joel. Känns som nyss biljetterna släpptes och jag var som tokig i att få tag i en. När var det? Ett halvår sedan, ungefär. Nu är vi här!! Magiskt kommer det bli. JÖSSES VAD FETT ALLTSÅ.