tredje juni i mitt paradis

Det var molnigare idag, men värmen var densamma. Idag hade vi ju bestämt oss för att besöka ett av mina favoritställen en snabbis. Mer än så skulle vi inte hinna innan utgång då vi även ville sola och bada också. Vi råkade sova lite längre idag, men det gjorde ingenting. Vi hade vårat egna sätt att njuta. Det var ju inte bara mitt paradis vi befann oss i. Det var i ett helt annat land, bara vi (och mamma såklart). Vi hade ingenting annat att tänka på förutom varandra och vad vi gjorde just nu. Finns bara ett paradis, tänkte vi.

Ikväll var det bara vi två. Gårkvällen spenderades med mor och vi gick en lång barrunda för att träffa alla bekanta. Lite alkohol fick förtäras och lika bra var det. Därför ville vi ha en lugn och trevlig kväll för oss själva. En lång promenad hand i hand längs stranden bland annat. Ännu en liten rundtur för att visa var jag trivs bäst. Kvällssolen var fantastisk ikväll, det kommer jag så väl ihåg. Hur solen bländade våra förälskade ögon men hur vi sket fullständigt i det då vi hade varandra. Att kunna gå ute i klänning på kvällen var en dröm, det skulle jag aldrig kunna göra hemma i Sverige. Bara det var ren njutning. Även för Gustav. Han tyckte jag var fin ikväll.

andra juni i mitt paradis

Vi landade mitt i natten och kunde väl inte riktigt inse att vi äntligen var framme. Inte ens den efterlängtade utsikten över nattlivsdrömmen från balkongen och allt oväsen, som för mig var ren njutning, som nu skulle höras dygnet runt i en vecka fick oss att inse. Vi kan ha varit för trötta, vi kan ha varit för uppspelta, vad det än var så visste vi att vi var där och ville nu aldrig vakna upp ur den dröm vi trodde vi hamnat i...

På morgonen när jag klev upp hade jag nästan glömt var jag var. Jag gick ut på balkongen och möttes av fågelkvitter, musik, skratt, varma sommarvindar och en fantastisk utsikt. Den där utsikten jag sett över allt för många gånger nu. Jag slöt mina ögon, njöt och ville nästan fälla en tår för att jag äntligen var hemma. Jag var hemma nu. Nu var det dags att njuta till fullo, en vecka går fort...

Det var nu dags att äntligen få visa Gustav runt i mitt paradis. Detta var första gången jag någonsin tagit med mig någon och bättre kunde det inte bli. Det visade sig vara han som var mer uppspelt än jag, men det gjorde ingenting. En timma stillasittande/liggande räckte åt gången, vi var för energiska. Vi älskade detta, och en halv dag hade knappt gått. Vi bestämde oss för att upptäcka nytt och för mig visa mina favoritställen och stället i helhet, inte allt på samma dag. Men det började idag. En enkel rundtur innan vår första middag skulle serveras. Mycket skratt stod på schemat hela andra juni och många planer inför de dagar vi hade kvar. Nu levde vi på riktigt.

Midsommar

Glad midsommar! Vi har fint väder här i LÅ, jag kommer dock få spendera hela min midsommar på tåget ner till Sthlm. Precis som förra året gör HIF en utbildningsresa till vår huvudstad. I år är det nästan bara yngre som valt att följa med förutom jag och tre andra 93or, men det ska nog bli hur trevligt som helst i alla fall. Jag får umgås med min bästa vän i flera dagar, som jag förövrigt redan umgåtts med nästan varje dag de senaste två veckorna då vi jobbar ihop. Jag kan ju inte klaga, det går bara inte. 

Detta är ett tillfälle för mig att fly, som ni vet att jag tjatat så mycket om. Vi ska dock ha regn alla dagar, men jag har valt att plocka fram min bästa sida och tänker därför strunta i vädret och bara njuta av att få komma bort. Det är mycket i mitt huvud, men trots det mår jag bra. Nu ska även mitt huvud få koppla bort, och bara av tanken stressas jag ned. 

Vi kommer besöka Gröna Lund, se Hammarby - Öster, träna varje förmiddag, kanske hinna med någon sväng in till city och även göra ett antal studiebesök. Annars ska vi bara ha så kul som möjligt. Nu håller jag tummarna för att bikinin kommer att användas, fler än en gång. Ha en fortsatt bra midsommar!

As long as you love me

"Vi behövde inga vingar för att flyga"

Hemma

Vi är hemma från mitt älskade paradis och vi planerar redan en resa tillbaka, men denna gång utan min mor och med våra vänner! Jag grät när vi landade här i LÅ, aldrig har jag mått så dåligt över att lämna... Men jag kommer tillbaka, och en vacker dag kanske för att stanna. Jag har tagit upp mot 2000 (!!) bilder så det lär dröja några dagar innan jag laddar upp här på bloggen, jag har gjort så mycket redan efter att vi kom hem och imorgon börjar jag jobba i tre veckor. Men en resumé från världens bästa ställe, det ska ni få!

PS. Sverige är ingenting för mig längre.

Clear

Beredd på allt

På bara en dag kändes det som att allt blev grönt och mitt i allt kunde jag gå i shorts och ha ångest över att jag glömt smörja in mig på axlarna som jag bränner mig så lätt på. Sommaren har anlänt och det är på riktigt. Jag har njutit hela långa helgen av den fantastiska värmen vi haft och spenderat dessa dagar med några jag tycker om, framför allt med G då han inte jobbat. Nu måste jag se till att kurera mig och plugga ihjäl mig innan jag åker på fredag, för mycket att göra på alldeles för lite tid. Nedan ser ni några jag slängde ihop från lördagkväll. Puss och kram.

Helt slut

Jag är helt slut. Helt slut som människa. Jag är sönderstressad, totalt ruinerad. Jag orkar ingenting och framför allt inte skolan. Eller, det är väl det enda jag egentligen inte orkar. Kan inte göra någonting annat förrän jag gjort bort skolarbetet och därför tas allt annat ifrån mig... Nåväl, Emilia har kommit hem från London och hon fick göra min dag. Trots att vi knappt spenderat någon tid tillsammans idag då vi haft separata lektioner så är hon mitt lyckorus, och såhär fin var hon idag (tog bilden i all hast till en av tusen ogjorda fotouppgifter):

Elva

Det är elva dagar kvar till frihet, det är elva dagar kvar tills jag får komma bort. Stressa ned och göra precis som jag själv vill. Jag får en perfekt start på sommaren då jag åker ner, dock tänker jag inte klaga på vårat vackra Luleå. Vi har haft jättefint väder idag, trots att jag legat hemma och sovit större delen av dagen. Man känner av sommaren men jag tänker inte alls på någon sommar i Sverige, just nu längtar jag bara bort. Min kalender är proppfull hela juni och det ser jag fram emot, det gör jag. Sommaren är nära, men en bunt IG:n är ännu närmare... Jag måste ordna detta. Men först tar jag tag i det ämne jag faktiskt lyckats få bra betyg i och skickar in affärsplanen och kursen småföretagande är därmed över. 

För alla gånger

"I have to be horrible at everything or else it wouldn't be me."

För alla de gånger du inte sagt någonting vettigt, för alla de gånger du inte bangat, för alla de gånger du bangat, för alla de gånger du varit du och ingen annan, för alla de gånger du tagit skitstraffen efter ett prank, för alla de gånger du vägrat, för alla gånger jag älskat allt du gjort. Jag såg upp till honom, det gjorde jag. Jag minns honom som en egen typ av hjälte, en av mina hjältar. Jag minns honom idag, alltid.

källa: weheartit

BBMA

Make Out

Det var några helger sedan. Jag upptäckte idag att de lagt upp bilder från kvällen och kan vara därför detta kommer lite oväntat. Jag hade hur kul som helst denna kväll, jag fick umgås med jättefina människor men framför allt min storasyster. Hon fyller 21 på tisdag och jag lägger därför lite extra tyngd på henne i texten, jag uppskattar varje minut jag får med henne. Fler, tack! Nå väl, jag fick lära känna många nya ansikten även hur det är att ha minnesluckor och hur det känns att ha ångest dagen efter både på gott och ont. Med andra ord, en ganska bra kväll.

källa: Klubb Make out

Failed

Ett stort svart hål. Jag har sugits in i ett sådant stort svart hål. Jag känner mig ensam, misslyckad och än en gång väldigt ensam och väldigt misslyckad. Jag tycker om att vara ensam, det gör jag. Men det är inte alls samma sak som att vara ensam. Hur tar man sig ur perioder som dessa? Det är så mycket jag inte förstår, så mycket jag inte tagit tag i som måste göras bort. För min skull. För att jag ska kunna gå vidare. Hur går man vidare annars vidare? Mitt psyke ältar saker jag själv inte förstod fanns kvar förrän det dyker upp. Min kropp tar skada för att mitt psyke är så pass mycket starkare på alla sätt. Det är de där två skilda åsikterna, de där två helt skilda sidorna i mig som går emot varandra. Som på något sätt äter upp varandra, ingen kan vinna. Mitt psyke må vara starkare, men en kropp går inte att bryta ned inifrån så det syns. 

Det känns lite som den sista striden, där allt slutar- i Harry Potter. En av de måste dö för att den andre ska överleva, för det är bara en som kan överleva. Men det är inte så enkelt som det står skrivet. Ingen utav dessa sidor jag beskriver är mer ond än den andra, jag måste få dessa att samarbeta innan jag bryter ihop totalt. Vilket just nu känns som att jag borde gjort för länge sedan, jag hittade träningen. Det fick bli min räddning, men även den gick överstyr till slut. Balans. Jag måste hitta en balans. Jag är en väldigt stressad person och det har jag varit sedan barnsben. Men jag har alltid varit den med jättebra hy, har haft en till två finnar max i mitt liv. För några veckor sedan började jag få ojämnheter i pannan och jag tänkte vafan det är som händer. Just nu blir det bara värre och värre, jag sköter min hy så förstod aldrig vad det var. Stress sa någon. Jag tyckte det var konstigt då jag alltid varit så stressad, men det är annorlunda nu. För det är mer praktiska saker som gör mig stressad, inte bara mitt inre. Vad gör jag nu? Jag slår på Linkin Park, njuter lite. Släpper allt lite. Dessa problem tar jag itu med senare.

Spending

Jag har spenderat pengar. Jag har spenderat väldigt mycket pengar den senaste tiden. Än är jag inte riktigt nöjd heller. Det har nog varit lite av en sorts terapi för mig nu när jag inte kunnat träna, att köpa saker. På tal om denna träning så är jag inte friskare än vad jag var innan helgen tog fart, men jag ska ändå ge gymmet en timma ikväll. Jag längtar så himla mycket, att få känna hur det bränner. Bara lite, då är jag nöjd... För just nu när jag inte tränar känner mig jag äcklig, pluffsig, risig och bara allmänt blä:ig. Jag orkar inte med den känslan längre. Nu kör vi.

Cherry bomb

Jag var påväg mot det blondare hållet igen, är just nu väldigt blond med aprikosfärgade slingor, typ. Jag har slitit hårt för detta men bestämde mig idag att jag inte vill vara blond, det är så himla tråkigt. Jag hade roligare som rödhårig. Så nu har jag bara för någon minut sedan klickat hem färgerna ni ser nedan, jag är lika ivrig som första gången jag skulle färga rött! Åh vad jag längtar tills de landar i min brevlåda, det blir ett riktigt häftigt experiment denna gång. 

ill

För två veckor sedan lade jag mig sjuk, riktigt sjuk. Fick en störd feber som nu övergått i en torrhosta det känns som jag aldrig blir av med. Ni förstår vad detta innebär, jag har inte tränat på snart två veckor. Jag har fått uppleva en sjuk abstinens. Jag gråter, skakar, tröstäter, har ångest, är lättirriterad och ovanligt sårbar. Detta är rena rama tortyr för mig, att inte få träna. Just nu gör jag allt jag kan för att bli frisk så jag får komma tillbaka, för såhär kan jag inte leva. Det är uppenbart att det är omöjligt för mig, för bra mår jag inte någonstans. Håll tummarna för mig.

Jag sitter inte mycket vid datorn, jag spenderar mycket tid med G därav dålig uppdatering. Jag skulle påstå att nästan all min fritid just nu går åt honom, vilket kanske är lika bra. Han åker bort i två veckor på praktik så då ska jag alltså klara mig helt själv, men när han kommer hem följer han med mig till mitt paradis, Mallorca. Det kommer bli så himla roligt, att äntligen få med mig sällskap dit samtidigt som jag får komma bort härifrån. Bara 13 dagar kvar idag, ih! Annars då? 13 dagar innebär även 13 dagar till sommarlov och endast 13 dagar kvar som jag ska hinna göra klart allt i skolan på, vilket just nu är en omöjlighet. Det går riktigt dåligt för mig, men jag gör mitt bästa just nu. Det är svårt att koncentrera sig nu under tiden jag har denna så kallade abstinens efter träning, men som skrivet- jag gör mitt bästa. 

Det var en gång

och snart är jag där igen

William Spetz

Nej, han är inte överhypad just nu. Jag älskar honom oavsett. Gud, vad han fått mig att skratta de senaste dygnen! Sofia i min klass som introducerade honom för mig. Här nedan är hans senaste, klicka er vidare för att se mer av honom. Ni lär inte ångra er.

Spring

Sedan sist jag uppdaterade har jag hunnit faceplanta under mitt första longboardåk och ett skrapsår rikare på vänstra knät på det. Jag känner mig så fruktansvärt orutinerad, men det tar sig. Jag grät i alla fall inte, vilket jag annars är väldigt duktig på då jag får ont. Ha-ha! 

Annars då? Jag känner att jag tagit en liten paus från mitt annars träningsrubbade tänkande och tagit det lugnt. Ikväll kör jag IW med Björn, som jag hört ska vara jävligt bra. Jag måste börja tänka i andra banor än PSI nu när de skärt ned på passen från fem till tre dagar i veckan, för mig. Jag tycker det är dötrist, men det finns inte så mycket jag kan göra åt saken. Det kanske är ödet, nu måste jag fokusera på träningen inför milen lite mer. 

Bortsett från träningen är ju våren här på riktigt just nu. Dumt att jag skriver det då de allra flesta förmodligen redan upplevt det... Men det kändes så värt att nämna då jag njuter till fullo då jag, som jag nämnt tidigare, älskar våren. På fredag är det dessutom bara fyra veckor kvar tills jag går på mitt sista sommarlov. Det om något är sinnessjukt. Annars glassar jag på medieprogrammet med mina fina klasskamrater och skiter fullständigt i de IG-varningar som skickats ut... Skämåsido, jag ska ta tag i dem också.

Projektet

Några veckor innan april tog fart fick jag den briljanta idén att påbörja ett projekt att fullfölja under hela april. Lägga träning och kost i fokus handlade det om, det har jag skrivit om. Varje gång jag skrivit i princip. Jag bestämde mig ganska fort för att det skulle bli av och smygstartade dessutom lite bara för att det inte skulle gå för mycket utför när det väl tog fart på riktigt den första april. 

Nu, en månad senare, är det meningen att det ska vara över. Imorgon är sista dagen och det första jag ska göra när jag vaknar är att mäta och väga, precis som jag gjorde första dagen då projektet skulle påbörjas. Det var från början tänkt att jag skulle mäta mig varje söndag, men jag insåg att det skulle vara roligare, om det skulle visas något resultat, att se senare än att följa det eftersom. Om det kommer synas på mått eller våg vet jag inte, men jag har fått höra många gånger i slutet av denna månad att man ser skillnad på mig. Armar, ben och ansiktet framför allt. Det känns bra, och jag har inga som helst förväntningar på att det ska synas på måtten att det gjort skillnad. För oavsett mått har det gjort skillnad.

Tidigare i veckan bestämde jag mig för att fortsätta detta så kallade projekt även under majmånad. Jag insåg att jag ville göra detta till min livsstil, för jag trivs så otroligt bra såhär. Tar jag en månad i taget och kör på hårt som bara fan på alla möjliga sätt tror jag att den bästa förändringen sker. Jag har, som skrivet, fuskat lite denna månad mest för att jag bestämde mig för att fortsätta. Jag har inte haft sådan ångest över det, och det gör hela grejen lite bättre. Jag har njutit de gånger jag "unnat mig". Det går bra nu. Träningen är målet, och jag har nått mitt mål. Dags att ta det till en ny nivå. Detta är mitt liv. Min nya livsstil.