Först och främst. Som vän tycker jag att man ska tänka lite längre än på sig själv- även fast det inte i alla fall råkar vara sig själv man tänker på, men man tänker inte på personen i fråga. Jag vill ha vänner som stöttar mig, som försöker hjälpa mig att komma fram till något ifall jag står inför en fråga och därmed ta hänsyn till vad som är bäst för mig och vad jag vill, framför allt vad jag vill. Detta gäller allt, skola, träning, kärleks- som kompiskomplikationer, även shopping. Det är så vanligt att man omedvetet bromsar upp varandra, vill betona omedvetet i denna mening för det är verkligen så. Ingen vill sin vän illa, man menar alltid väl. Men utan att man kanske tänker på det så är själva budskapet helt fel skickat och tas emot på ett helt fel sätt. Jag själv har ju väldigt svårt för att ta emot kritik eller negativ energi överhuvudtaget, men nu handlar det inte om det.
Om jag vill byta linje, som jag nu har funderingar på att göra, vill jag att mina vänner ska tänka på att det är min dröm och det är det jag vill göra i framtiden (arbeta med djur i detta fall). Det räcker inte att tänka på att jag inte får ta studenten med de i min egen ålder och att "fan va jobbigt att gå två extra år" och blabla, ni hänger med. Det är mycket sådant nu, inte bara från mina vänner även från mina föräldrar. Jag har bestämt mig för att tänka lite längre än på det "roliga" och försöka tänka långsiktigt. Att jag måste studera två år extra är det allra minsta problemet, för tar jag studenten från Medieprogrammet måste jag ändå sätta igång med studierna på en gång efter sommaren för att få den behörighet jag behöver för att göra det jag drömmer om. Det är den praktiska erfarenheten jag behöver som mest, det är framför allt därför jag vill gå om gymnasiet för att det är dåligt med praktiska utbildningar på "vuxennivå". De universitet som finns måste man ju ha en viss behörighet för att komma in på, vilket jag inte har på långa vägar. Det enda som hindrar mig just nu från att byta är den grejen att jag kommer gå med de som är två år yngre än mig, då tänker jag mest på mitt sista år då jag står helt ensam kvar i min egen ålder. Sen hade det ju varit jättekul att gå ut skolan nästa år redan, det hade varit fantastiskt roligt. Men nog om det, ni förstår min poäng? Jag tycker det är viktigt att stötta varandra och jag har inte många bakom mig som gör det i denna fråga. Men jag säger inte mer om det, jag kräver det inte heller! Eftersom mina föräldrar inte gör det så flitigt heller. När folk går emot hela den här grejen och tycker jag är urlöjlig och typ hånskrattar åt mig så känner jag: "Fan va jag vill göra det här. Nu jävlar ska jag visa dem!" Jag älskar mina vänner oerhört mycket, de är bäst. Så ni inte får någonting om bakfoten. Jag har världens bästa moster också, som alltid ställer upp.
Förutom det, så nedan ser ni fyra "saker" jag tycker är urballt. Riktigt jävla hardcore alltså. Ingen ska få ta det ifrån mig heller.
källa: weheartit
1 kommentar:
Förstår din känsla kring byta gymnasielinje.
Själv bytte man efter första året, hade otroligt bra klass då men linjen passade inte mig och det inte var det jag ville bli. en del av människorna i min omgivning gjorde det svårt för mig att byta och det tillsammans med en del annat omkring gjorde att jag hamnade i en lättare depression, som jag klarade av, men nu i efterhand är jag grymt nöjd med det valet att byta linje, även om jag går med yngre personer.
Så gör det du känner är rätt, även om det är svårt utan folks stöd.
Låt dom inte krossa din dröm
Skicka en kommentar