Wisdom, Justice and Love

Vad är klockan egentligen? Närmare fyra och jag ligger fortfarande kvar i min säng, trots att jag vaknade innan klockan slagit elva. Jag har jättemycket att göra ändå känns det som att det är onödigt att kliva upp "för tidigt" innan jag ska iväg. Inte nog med det har jag världens huvudvärk, lyckas alltid få det på morgonen när jag glömt tvätta bort sminket kvällen innan, måste alltså ta tag i det också innan jag ska iväg. Just nu har min mor påbörjat sitt lilla party, de ska se hockey och antagligen förtära lite alkohol. Någonting som jag också är väldigt sugen på, men det blir nog inget sådant ikväll inte hur mycket jag än vill. Åh. Taggad... Ikväll ska jag vara med Malin och Clara, vad vi tänkt göra eller inte göra vet jag ingenting om men det ska bli mysigt vilket som anser jag.

Innan det måste jag renbädda min säng, städa mitt rum, plocka ner disken, fixa smink och frisyr, klä på mig och äta. Förstår ni hur jobbigt det där lät? Efter gårdagens besvikelse känner jag mig mer eller mindre totalt obrydd i vad som händer ikväll, har sänkt mina förväntningar totalt så jag ska slippa bli less he-he. 

Nej nej, så riktigt negativ är jag faktiskt inte! Just nu flyter det mesta på riktigt bra och det är jag riktigt glad över. Trots att jag för det mesta känner mig ensam och övergiven så älskar jag mina vänner som utan att jag vill inse faktiskt står vid min sida, det är mitt fel att det är som det är. Jag har lagt upp någon ny regel att inte släppa in någon för nära, jag är helt enkelt för rädd att bli sårad eller att jag råkar säga för mycket om mig själv. Ingen känner mig för att jag inte låter någon lära känna mig, och jag kan inte klandra någon annan än mig själv för det, hur mycket jag än skulle vela det så kan jag inte det! Jag brukade vara den mest positiva människa jag visste om och jag ska göra mitt bästa för att ta tillbaka henne. Nu ska jag bara ignorera min huvudvärk och bara längta efter att få spendera denna lördagkväll med två av mina fina vänner. Fred ut.