Waiting for the End

Jag tror inte att jag har så mycket att säga egentligen... Har klippt och färgat mitt hår idag, känner mig jättefräsh. Jag hade tänkt vara med en fin vän ikväll, men det blev aldrig av. Det känns megapissigt just nu, för jag ville så gärna och nu sitter jag här framför Chuck, precis som alla andra dagar och har inte ens något att tröstäta. Jag ska nog inte klaga, kanske är lika bra att bara stanna hemma i min säng som jag förövrigt inte bäddat rent i på flera veckor för att jag är så lat och bryr mig inte alls egentligen... Jag ska ta tag i det imorgon, det lovar jag.
Annars vill jag bara fly härifrån slippa känna, om jag ens känner något. Jag vet inte riktigt någonting alls egentligen. Jag hoppades på att få flytta med någon utav mina familjer men jag vet att det inte fungerar så. Jag får helt enkelt hålla ut tills jag fyllt arton och förhoppningsvis skaffat jobb så jag kan flytta från Luleåstad, hur mycket jag än älskar det här. Jag känner bara att jag måste bort... På tal om det har jag bokat resa med min mamma till vårat paradis, Mallorca, i juni. Nu har jag i alla fall något att se fram emot, antar jag.
Nu känner jag att jag bara sitter och ordbajsar för att få någonting skrivet och det är inte så jag vill att min blogg ska fungera. Nu ska jag fortsätta på säsong 4. Fred ut.