What we never were

Vi var aldrig speciella på något sätt. Vi var aldrig bättre än alla andra. Vi var aldrig ens lite bättre än alla andra. Vi hade ingenting som gjorde det vi hade till något bättre eller något speciellt. Vi hade aldrig varandra på det sättet. Vi var aldrig vänner. Vi var bara, vad vi nu än var- vet jag inte. Vi hade aldrig något speciellt. Vi var verkligen ingenting speciellt. Vi hade det aldrig. Vi båda visste att vi aldrig skulle få det. Vi hade inte särskilt kul tillsammans. Vi hade det aldrig särskilt bra tillsammans. Vi hade aldrig riktigt varandra tillräckligt mycket. Vi hade ingenting som andra har. Vi hade aldrig det lilla extra. Vi fick det aldrig. Vi var aldrig särskilt lika. - Men ändå älskade vi varandra. Vi ville vara med varandra. Vi var glada när vi fick vara tillsammans. Vi ville ha varandra. Vi ville tycka olika. Vi höll aldrig med varandra, vi fungerade inte så. Vi var kära ändå. Vi kände av varandra ändå. Vi var kanske aldrig bra för varandra. Men det spelade aldrig någon roll, vi ville vara med varandra. Det enda vi egentligen gjorde var att älska varandra. Jag förvarnade honom redan tidigt att det aldrig skulle räcka till. Vi sket i det och fortsatte älska varandra. Vi tyckte det räckte. Men det räckte aldrig tillräckligt långt för dig att vela ha mig kvar. Vi blev aldrig vänner för att du var tvungen att göra en sådan tydlig linje mellan kompisar och flickvän. Du kunde inte göra roliga saker med mig eftersom det är det dina kompisar är till för. Det räckte för dig att vi älskade varandra. Vi gjorde det. Hela tiden. Vi kunde prata om allt, trots att det slutade med oändliga diskussioner som gjorde att vi aldrig sa god natt på kvällen. Du lade ändå om dina armar runt mig. Vi hade det bra trots att vi aldrig egentligen hade det bra. Vi var bäst på vårat sätt. Trots att vi aldrig var något speciellt. Vi var bra. Men det varade aldrig tillräckligt länge. Vi var dåliga på vad vi än gjorde.

Ändå är vi det enda jag vill ha tillbaka i min vardag. Vi. Oss. Hur tråkigt, äckligt, jobbigt och snålt förhållande vi än hade var allt vi ville att ha varandra. Men aldrig mer. Vi var enkla. Alldeles för enkla. Men alldeles för bra.