Jag är hemma nu. Jag har ätit mitt kvällsfika nu. Jag har klätt av mig naken och borstat tänderna nu. Jag tvättat bort mitt smink nu. Jag har krypit ner under täcket nu. Jag har krypit ner under täcket... Under täcket, utan dig nu. Jag har ätit mitt kvällsfika utan dig nu. Jag har klätt av mig naken och borstat tänderna utan dig nu. Jag har tvättat bort mitt smink, eftersom jag inte hade lika bråttom att krypa ner under täcket nu, som jag hade tidigare.
Jag hoppades att jag skulle få krypa ner under täcket med dig, att du redan skulle ligga i min säng när jag kom hem och titta på teve som du alltid gör när du är hemma hos mig. Jag hoppades att jag skulle få en fin överraskning när jag klev in genom dörren nu. Jag ville ha dina stora fina armar runt mig när jag skulle somna. Jag sov alltid som bäst just där. Jag vill ha dig här nu. Jag vill inte sova utan dig nu. Jag vill inte skratta utan dig nu. Jag vill inte må bra utan dig nu. Jag vill inte gråta utan dig nu. Jag vill inte älska någon förutom dig nu. Jag vill inte vara utan dig nu. Inte nu. Inte någonsin.
Jag vet att du är lycklig nu. Jag vet att du mår bra nu. Jag vet att du är lättad och känner dig befriad nu. Jag vet att du inte vill krypa ner under täcket med mig nu. Jag vet att du inte vill hålla om mig med dina stora fina armar när jag ska sova nu. Jag vet att du inte vill vara med mig här nu. Jag vet att du inte vill sova med mig nu. Jag vet att du inte vill skratta med mig nu. Jag vet att du vill må bra utan mig nu. Jag vet att du hellre vill gråta utan mig än med mig nu. Jag vet att du vill älska någon förutom mig nu. Jag vet att du vill vara utan mig nu. Just nu. För alltid. Jag vet att du inte saknar mig nu och att du aldrig gjorde det heller. Men jag är även medveten om att du aldrig berättade det för mig. Jag vet att du glömmer mig nu. Jag vet att du har kul utan mig nu. Men framför allt vet jag att du trivs riktigt bra precis där du är just nu.
Vad hände nu? Varför vill du inte vara med mig nu? Jag ville ju inte ens vara med dig från början. Jag ville aldrig ha dig. Till en början. Du ville ha mig mer än någonting annat. Men när du fick mig bestämde du dig för att du aldrig mer skulle behöva kämpa för mig. Det slutade med att jag ville ha dig mer än någonting annat och nu ville du aldrig ha mig. Hur kunde det bli så fel? Jag ville egentligen aldrig... Tills du fällde mig rakt framför näsan på dig och dina vänner. Det räckte aldrig för dig. Nu var du tvungen att dra en rak höger mitt i nyllet. Det räckte aldrig för dig att lura mig på det sättet du gjorde. Det räckte aldrig för dig, du bad om mer och jag lät dig fortsätta. När du ändå hade fällt mig låg jag bara där och tog emot alla sparkar. När jag väl tar mig upp, kommer den där raka högern och jag ligger här nu. Vill inte ha nu. Jag vill bara vara med dig nu.
Vad hände nu? Varför vill du inte vara med mig nu? Jag ville ju inte ens vara med dig från början. Jag ville aldrig ha dig. Till en början. Du ville ha mig mer än någonting annat. Men när du fick mig bestämde du dig för att du aldrig mer skulle behöva kämpa för mig. Det slutade med att jag ville ha dig mer än någonting annat och nu ville du aldrig ha mig. Hur kunde det bli så fel? Jag ville egentligen aldrig... Tills du fällde mig rakt framför näsan på dig och dina vänner. Det räckte aldrig för dig. Nu var du tvungen att dra en rak höger mitt i nyllet. Det räckte aldrig för dig att lura mig på det sättet du gjorde. Det räckte aldrig för dig, du bad om mer och jag lät dig fortsätta. När du ändå hade fällt mig låg jag bara där och tog emot alla sparkar. När jag väl tar mig upp, kommer den där raka högern och jag ligger här nu. Vill inte ha nu. Jag vill bara vara med dig nu.
3 kommentarer:
Helt fantastiskt hur en person kan skriva något som är som taget från någon annan. Du tog orden ur mun på mig, och här sitter jag nu och gråter. Du tog det, helt och hållet. Jag är mållös. Fantastiskt. Varje litet ord. Allt. Otroligt.
sv: Åh va fint att du skriver, verkligen. Å jättefint att du tycker så. Kanske inte lika fint att du faktiskt känner så, inte alls kul egentligen! Men uppskattar väldigt mycket att du kommenterade. Betyder världen för mig. Puss på dig!
Du beskrev precis min första kärlek. Jag har varit precis där du befinner dig nu. Jag gissar att du inte längre känner att du vet vem du är. Att inte en själ finns där för dig. Att vara nere på botten och att inte ta sig upp hur hårt man än försöker. Det tar tid och du ska låta det ta tid, det är hela poängen. Att lära sig att hantera det hela. Av det jag har läst från din blogg så verkar du vara en helt otroligt smart, kreativ och färgrik människa. Glöm inte det. Du skriver så fantastiskt, det är en riktig begåvning. Var stolt och stark, det var inte han som gjorde dig till den du är och du har ingen anledning att kanna dig borttappad på något vis.
Det tar tid och ja, det suger, men du kommer att må bättre. Jag lovar.
Skicka en kommentar