Jag tror jag går igenom någonting som alla någon gång kanske går igenom, jag har en otrolig kamp med mig själv. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag tänker inte gå in på vad det handlar om, om ni vill veta får ni hemskt gärna fråga mig privat, för jag berättar mer än gärna!! Vare sig du är en bra vän eller bekant. Men just nu tänker jag vara lite distant. Det är som en förvandling, den gör mig jätteglad. Känslan jag har gör mig glad, men jag vet inte om jag är glad utav den. Känslan i sig går inte riktigt att beskriva, för det finns en känsla alla känt som är exakt likadan men ändå inte alls. Det är just därför känslan nödvändigtvis inte går att förklara, för den är exakt som denna andra förutom en liten detalj som komplicerar hela saken. Då man som mig, inte riktigt vet var man står för tillfället. Detta måste låta helt rubbat eftersom jag inte går in på något specifikt, men det hjälper mig ändå att förklara på det här viset. Jag behöver få ut det, men jag bestämde mig för att ta det lugnt. Så därför kompromissade jag med mig själv, det fick liksom mötas halvvägs. Jag berättar ingenting samtidigt som jag faktiskt får komma ut med det, då jag själv vet vad allt handlar om. Jag har aldrig haft en känsla som denna förut. Jag är otålig och vill bara veta vad det är, vad det gör och hur det känns om känslan jag har faktiskt är på riktigt. Det börjar hända saker nu, och jag är så spänd på vad det är som händer. Jag hoppas på det bästa, vilken utväg det än får. Jag blir riktigt lycklig inombords av detta, trots att jag inte har någon egentlig aning om vad det är. Wow alltså... Nej, det här var det sjukaste...
1 kommentar:
du nämnde att du var bi för ett tag sen. är det något med det?:) jag verkligen älskar din blogg och framför allt din personlighet, hur du uttrycker dig och hur du hjälper dig igenom allt. you go girl. är riktigt,riktigt fashinerad av dig!
Skicka en kommentar