kvällstyngden

Precis som på mornarna när man vaknar saknar mina kvällar en viss charm också. Det första man tänker på är hur jobbigt det ska bli att vakna dagen efter, och därför är jag vaken och uppe flera timmar längre än vad jag tidigare varit kapabel till. Bara det resulterar till en ännu jobbigare morgondag då man faktiskt måste kliva upp, äta frukost, klä på sig och säkert duscha också för att det var någon dag sedan sist... Inte nog med det är man ju sju gånger så trött under skolan och kan såklart inte koncentrera sig alls, om man har tur kanske.
Det dummaste jag kan göra är att tänka på honom innan jag somnar, för då drömmer jag såklart om honom och då ser inte morgondagen särskilt ljus ut överhuvudtaget. För man hinner känna en lättnad när man vaknar att allt bara varit en mardröm, det varar i en sekund tills det att man faktiskt hinner inse att det inte alls var så. Det resulterar i den där kniven i mellangärdet och klumpen i magen hela dagen.

När man legat i sängen större delen av dagen ser jag heller inte framemot att kliva upp för att borsta tänderna eller kissa en sista gång innan man ska somna. Kommer säkert sluta med att jag kissar ner mig och får en jävla massa hål i tänderna. Att borsta tänderna på morgonen är mycket lättare än på kvällen, men jag försöker i alla fall...
Inte nog med det har vi lektion, samma tid i samma skola sista lektionen imorgon, då jag råkar vara den enda i min klass som har den lektionen också. Vad händer om jag skulle stöta på honom? Det blir min första gång sedan uppbrottet då, och jag kommer tvingas gå därifrån helt själv efter det... Må Gud vara vid min sida imorgon. Står inför veckan längsta dag också. 8:15-17:00.
Just nu vill jag verkligen inte sova. Nej, det vill jag verkligen inte. Just nu hoppas jag på ett mirakel.

och jag är fortfarande bara 17 år...