Tack för de kommentarer jag fick på inlägget jag skrev igår. Av alla tårar som föll, var en för er var av glädje. Det gör så mycket mer än vad man tror, tack...
Jag har under helgen fått höra att många önskar mycket väl att dom också hade ett band, eller en artist att beundra så högt som jag beundrar Linkin Park. Då insåg jag vilket tur jag haft som hittat min kärna. Ingen förstår om man inte varit där, man är inte besatt, töntig, konstig eller helt skruvad. Att ha hittat en andra kärlek här i livet har gett mig så mycket. Hade jag inte haft Linkin Park som jag har dom, hade detta varit tusen gånger så svårt. Trots att jag varit negativ till och från den senaste tiden fick jag lära mig att uppskatta det lilla jag har kvar. Alla förtjänar någon eller något att beundra på det sättet jag beundrar Linkin Park. Det dom gör, skriver, sjunger etc. har gett mig så mycket styrka här i livet. Det är inte överdrivet alls. Det kan vara den bästa kärleken som finns, för trots att dom inte har den blekaste aning om vad just lilla jag tycker och tänker så gör dom sitt bästa för att bevisa för sina fans att dom vet och bryr sig... Det betyder allt.
Jag satt nyss och tittade på gårdagens Så mycket bättre och insåg hur besatta folk kan vara på bara genren i en låt. Om man bara skulle lyssna på texten, och göra om den till genren man själv värdesätter så kan alla låtar betyda lika mycket. Jag lärt mig sen ett bra tag sedan att sluta döma, framför allt musik. Men även levande varelser.
När man lämnas ensam som jag gjort, jag syfter inte på pojkvännen nu, då struntar man i vem det är som står vid ens sida och man skiter i vem någon umgås med som inte är "min typ av kompis".
Jag satt en gång i bussen och tittade på en tjej som jag tror många dömer efter utseende, hon går iv, klär sig "tattigt", fixar inte frisyren och umgås med sådana som kanske röker på och "slirar med bilar i Ö-kalix" (det är väl så jag tänkt tidigare). Men jag satt och tittade på henne, lyssnade lite på vad hon sa, och hon var ju helt fantastisk. Efter den bussturen förändrades min syn på allt.
och jag är fortfarande bara 17 år...
2 kommentarer:
att i slutändan när allt är över så kommer du inse att du inte ville vara i det här förhållandet för precis som han så visste du att det inte var bra. men det tar tid, försök att bli bättre på att stå på egna ben, det kommer ge dig så himla mycket! kram
det är klart jag ville vara i det förhållandet, jag ville ju vara med honom. Annars hade jag kunnat springa iväg så fort jag hade chansen, för jag hade många chanser... Det var ett bra förhållande, bara det att vi hade våra tvister några gånger för ofta.. Men jag kommer förhoppningsvis komma över honom en dag, men vi hade det bra.
Tack för din omtanke och för att du tog dig tid att kommentera. Det betyder jättemycket! kram på dig
Skicka en kommentar