Kärleken väntar

Det finns ingenting så komplicerat, så vackert, så bra, så förjävligt, så äckligt, så jobbigt, så stört, så fantastiskt, så korkat, så onödigt, så nyttigt, som kärlek. Ingenting. Det kan vara bland det allra värsta och bästa jag vet. Jag talar förmodligen för de allra flesta då jag skriver detta. Det kanske är det som gör kärleken till någonting alla bara måste ha. Det är en trygghet samtidigt som man inte har någon aning om vad som väntar. Det är spänning och oro i samma spår som lugn och romantik. Det gör så ont samtidigt som det är förbannat skönt. Det är obehagligt på alla möjliga sätt, när det pirrar i magen och när man är orolig. Ni vet den där klumpen i magen jag har nämnt alldeles för många gånger. Det finns i alla olika sorters känslor, kärleken. Till familj, vänner, den där killen eller tjejen, musik, intressen, träning, you name it. Men det är bara en kärlek av alla dessa nämnda som har allt, som verkligen har alla känslor på en och samma gång. Det är för den där killen eller tjejen som det bara finns en av åt gången. Det finns bara en. Hur kommer det sig att det är så enkelt att ge upp allt för en person? För någon man kallar älska. För någon som älskar en. Av alla människor som lever på vår jord är det bara en. Hur kan man vara så korkad? Det är så jag känner. Jag trivs bra ensam men jag bara måste ha honom. Tryggheten. De där armarna runt mig, och det där leendet mot mig och pussen i pannan. Jag behöver det inte, men jag måste ha det. Jag trivs bra med min kärlek till träningen, jag känner inte att någonting fattas när jag har träningen. Ändå så dras jag till honom. Både på gott och ont. Jag måste lära älska mig själv innan jag kan älska någon annan igen. Det omöjliga uppdraget har just börjat. 

bild källa: weheartit.com