Aldrig nöjd

Ibland känner jag, som de flesta andra, hur ofattbart dålig jag tycker att jag själv ser ut. Det stör mig. Det spelar ingen större roll vad andra egentligen tycker, för mig är det viktigaste att jag är nöjd. Vilket jag tyvärr aldrig är, men det är där det ligger. Jag har ingen som helst aning om vad jag försöker komma fram till, jag tror bara att jag aldrig nämnt detta tidigare. Det har inte varit så mycket om mitt utseende, eller hur jag ser på mig själv. Folk ser mig som en stark person, som inte bryr sig om vad andra tycker och som verkar trivas bra i sig själv. Tuff, får jag höra. Jag skulle vilja påstå att jag bryr mig för mycket i vad andra tycker, på väldigt många olika sätt. Jag kanske ser tuff ut, det tycker jag inte själv, men antar att det är så då jag får höra det så ofta. Men jag är raka motsatsen inom mig, och jag trivs verkligen inte bra i mig själv. Aldrig någonsin. Jag försöker jobba på det här med självkänsla, eller så går jag helt emot mig själv då jag strävar mot ett mål som de flesta tjejer jag tror har. Den perfekt kroppen, enligt en själv. Jag skiter i vad folk tycker om det, jag skiter fullständigt i om folk tänkt komma och påstå att jag inte behöver det. Det är lite där det kommer in det jag nämner, att det är viktigast att jag mår bra i mig själv. Inte att andra behagar att se på mig. Jag vill vara nöjd, trots att man i de flesta lägena aldrig är riktigt nöjd. Jag vill trivas i mig själv, vilket jag är på god väg att göra. Jag älskar ju träning, det får mig att må bra på insidan framför allt. Vilket jag kanske först måste ta tag i innan jag börjar sträva efter den där kroppen jag så väldigt gärna vill ha. För mycket text nu, va? Jag ger mig här.