I måndags, för en vecka sedan, landade ett paket i min brevlåda, ett paket jag väntat på sedan maj-juni år 2011. I paketet ligger det efterlängtade albumet där mitt och 499 andra fans namn står skrivet. Förutom det album jag så länge väntat på så kom det grejer i samband med att LPU11 startat. En t-shirt, en flagga, ett medlemspass och en nyckelring med ett par öronproppar. Eftersom paketet kom under den dag Ellas bortgång var som färskast kunde jag inte öppna det på en gång, det gick bara inte. Jag log inte mycket dvs. Men dagen efter kände jag att vafan, det är klart jag ska öppna det? De har ju lyckats tajma in det så bra med tanke på hur jobbigt jag har det. När jag hade den tanken insåg jag även hur dessa killar alltid lyckas göra mig glad och att deras tajming med detta paket toppar ingenting. Jag trodde aldrig LP skulle kunna hjälpa mig igenom denna sorg som de hjälpt mig igenom så mycket annat- men jag hade fel.
Update: Jag glömde berätta. Inatt retweetade Mike Shinoda mig på Twitter. Han gjorde min dag. Fyfan vad skönt det kändes, åh herregud. Två dussin trogna LP-soldiers retweetade också, att inte glömma!! Ni är lika viktiga. Ifall ni undrar hittar ni mig @lpjessica.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar