Tack

Ni vet den där kommentaren jag fick? Som gjorde mig så upprörd. Ja, den. Jag vet inte vad som tog till mig, men jag blev så fruktansvärt ledsen och funderade på att helt sluta skriva om det jag faktiskt skriver om, deep shit, ni fattar. Jag blev nästan fast besluten, och det började bra. Men sen insåg jag, för bara en liten stund sedan att det finns såå himla många som verkligen uppskattar det jag skriver och som älskar att läsa det jag skriver. Inte bara för att personerna i fråga bryr sig om mig, eller tycker att jag "skriver bra" utan för att de flesta kan relatera till det. De säger att jag är modig, att jag är stark, och de flesta uppmuntrar mig till att fortsätta för att de uppskattar det som skrivs här så himla mycket. Den responsen betyder så oerhört mycket, och hur mycket jag än tog åt mig av den där kommentaren så lade jag den åt sidan, för det finns så många andra som älskar det här och därför tänker jag fortsätta. För alla er som faktiskt vill läsa, och för mig själv såklart. All kärlek till er.