Paradise

Jag har haft en riktigt trevlig kväll, älskar kvällar som just denna. Just nu sitter jag och smuttar på ett glas juice och lyssnar på Coldplay, ja... Jag känner mig så otroligt ledsen och övergiven. Inte bara över Jens, utan även över denna "vän" jag tidigare nämnt. Vi har inte pratat sen dess, och jag känner mig så lurad... Han visste om hur rädd jag var, eller hur rädd jag är. Ändå gör han såhär, jag förstår verkligen inte. Förutom det tänker jag på Jens, hela tiden. Jag gråter inte, men jag tänker på honom och får en sån där riktigt obehaglig känsla i magen varje gång. Det hade varit skönt att få gråta, släppa ut allt. Men jag kan inte, jag försöker inte heller för den delen men ändå. Jag vet inte vad jag ska ta mig till för tillfället, jag vill ju inte vara med någon annan... Jag vill verkligen inte det. Han är den enda för mig... Jag blir så arg på mig själv, jag hatar verkligen att jag älskar honom. Jag hatar det, jag hatar mig... Mitt hem var med honom, överallt bara det var med honom. Eller nej, inte mitt hem- mitt paradis. Min drömvärld, var precis där han var. Det känns verkligen som att jag inte kommer någonstans, saker och ting blir bara värre just nu... Vill vara med honom mer och mer för varje dag. Nu ska jag lägga mig i min säng, dö lite. Drömma mig bort, till hans armar. För saken är den, jag drömmer om honom varje natt. Att han är där och håller om mig... Men mer än en dröm är det inte. Inte konstigt att jag försovit mig hela veckan- jag vill ju såklart fortsätta drömma. Åh, om han ändå kunde vara här, finaste...

weheartit