28.12.11

Once more

Jag har varit med om det här förut. Om ni inte visste det så har jag fått mitt hjärta krossat en gång tidigare men det var inte alls likt det som händer nu. Det var av helt olika anledningar. Då var det endast mitt fel, jag hade omedvetet blivit en förfärlig flickvän för att jag varje dag var så rädd att förlora honom. Han kunde inte vara med någon som mig och det fattade jag när det var för sent, tyvärr... Nu har jag varit raka motsatsen till dålig, jag lärde mig av mitt misstag och tog med den erfarenheten. Men det visade sig inte bli som jag tänkt mig. Även nu blev mitt hjärta krossat, för att jag älskade honom för mycket (?), för att jag kanske gjorde för mycket för honom. Han ville inte vara med mig mitt i allt. Därför är detta så mycket jobbigare, för nu vet jag inte varför. Nu har jag inget att tänka på att förändra hos mig som jag gjorde fel, han gav mig aldrig någon riktig anledning till varför han mitt i allt inte ville vara med mig. Det är så frustrerande, och det gör så otroligt ont... Som jag skrev tidigare blir saker och ting bara värre ju längre tiden går. Jag har aldrig helt kommit över den förra gången, jag har självklart inga känslor kvar men ni förstår säkert hur jag menar, och det är snart två år sedan. Jag vet därför hur extremt lång tid detta kan ta då jag fortfarande ältar den förra gången. Det skrämmer mig, för det var inte på långa vägar lika jobbigt som detta och då gör det ont vill jag lova... Det skrämmer mig så mycket. Jag orkar inte ha såhär ont.

Jag överdrev inte när jag skrev att jag om honom drömmer varje natt. Det märks i mina drömmar ju längre tiden går att han börjar tyna bort, han blir mer och mer känslokall och ju kallare han blir desto mörkare blir mina drömmar. Just nu är det mesta bara tragiskt, och jag märker av i drömmarna redan hur sårad jag faktiskt är. Att drömma om saker som jag drömmer om, är inte att leka med. Precis som Harry Potter-filmerna blir allt bara mörkare och mörkare... Nåväl, nu ska jag slänga i mig frukost. Har bloggat från mobilen, kunde inte vänta längre med att få ut allt detta. Fred ut.

Inga kommentarer: