Lost and insecure

Jag må vara lite onykter just nu, men jag bara måste få ur mig detta. Jag trotsar att klockan har passerat tre, jag kan ändå inte sova... Jag kom på mig själv när en främling, en kille på nattbussen satte sig bredvid mig och frågade: "Du är väl inte singel antar jag?" utan att tänka efter svarar jag: "Nej, det är jag inte!". Jag vet såklart att jag är singel, men han var lite odräglig. När han bestämmer sig för att låta mig vara ifred inser jag... Jag sa just att jag hade pojkvän, kanske mest för att jag så väldigt gärna önskade att det var så. Ju längre tid som går desto jobbigare blir det, för jag inser mer och mer för varje dag att jag inte har honom och ju mer jag inser att jag inte har honom desto dystrare blir jag- tom, eländig och helt enkelt, förstörd typ. Ni förstår säkert... Jag har druckit varje helg sedan han gjorde slut, vilket inte alls är likt mig. Jag tycker om att festa och träffa folk, men jag vet inte alls varför jag gör det längre. För att slippa sitta hemma och tänka på honom? Eller är det för att helt enkelt få dränka mina sorger? Jag har ingen aning... Varje kväll slutar ändå med att jag ligger i min säng, eller kanske någon annans och bara tänker på honom. Bara honom. Hela tiden. Jag är så osäker utan honom, så ensam och verkligen inte lik mig själv... Det suger att supa sig full för dessa anledningar, men jag kommer fortsätta göra det ändå. Jag tror inte jag har fått en enda bamsekram än för att jag varit ledsen över honom, inte en enda. Jag behöver verkligen en...