Annandagen

Somnade närmare fem i morse och bojkottade min idé att kliva upp till tio för att vara i tid till mellandagsrean. Halv ett var jag framme i stan för att möta upp min Malin, jag var inte särskilt sugen på att armbågas med alla dessa galna människor så vi tog oss en liten stripsmeny på korvgubben och det var allt. Jag hittade ett par skor som jag lagt undan till imorgon, de var inte på rea dock och det lär svida som fan i min plånbok men vad gör det om hundra år? Ni ska få se skönheterna imorgon när jag fått hem dem... Nu sitter jag mest bara och väntar på att få ta bussen till Gammelstad där jag ska fira en vän som fyller år. 

Jag klarar knappt av att sitta själv här hemma, huvudet hasar ner så fort jag lämnas ensam nu för tiden. När jag gick till bussen tidigare idag så skulle jag ta upp mina hörlurar som jag trodde jag tagit med mig. Det visade sig att jag lämnat de hemma, och jag blev så upprörd. Jag kan ju inte åka buss utan musik, tänkte jag. Det har blivit lite av ett beroende att kunna stänga in sig med musiken och strunta i allt annat. Ligger även med hörlurar hemma när jag lyssnar på musik ibland, man stängs verkligen in med sina egna tankar. Det må trycka fram känslorna lite extra, men även det kan behövas ibland antar jag... 

Jag måste verkligen få komma ut med hur extremt glad jag blir av all respons jag får! Det är så många som kommer fram till mig och pratar om vad jag skriver och att jag är en sådan inspiration. Både folk jag känner och som jag knappt träffat, det är så himla kul att höra. Det kanske inte är kul att höra att folk förstår för att de själv varit med om det, eftersom det är en jäkla pina. Men att jag inspirerar människor, det trodde jag aldrig! Att folk ser upp till mig, det är något jag ska ta väl vara på. Ni gör min dag, mer eller mindre. Tro det eller ej. Men det känns så himla bra, tack för allt, verkligen...