First

Jag vet inte riktigt åt vilket håll mina tankar sprider sig, just nu befinner dom sig på alla möjliga ställen och jag har ingen aning om var jag ska börja. Mina tankar står på kö, det är en jättekonstig känsla som inte går att beskriva bättre än så, tyvärr. Typiskt tecken på stress va? Jag känner mig inte stressad, men det har gått en sådan otroligt lång tid nu som jag varit det, kanske har min kropp börjat vänja sig. Det är inte mindre än en vecka kvar tills det att vi tar jullov och jag är nog inte den enda som känner sig lättad över det. Just nu längtar jag bara efter att få spendera julhelgen med min familj, och endast dom. Efter det vankas nyårsafton vilket jag också ser något så sinnesjukt mycket fram emot. Jag älskar att dra fram partypinglan inom mig. Verkligen.

När det gäller min onsdag har det flutit på ganska bra. Jag drog mig till gymmet för första gången på alldeles för lång tid där jag sprang av mig, riktigt fort sprang jag. Jag trodde att jag hatade att springa, men det motbevisades idag. Det kanske visar sig att löpbandet blir prio ett hädanefter! Efter det att jag kom hem tog jag en alldeles för djup tupplur, så nu håller jag tummarna på att jag kan somna i tid ikväll. Inatt där emot satt jag nog uppe ända in i småtimmarna. Min Mike Shinoda satt i LPU-chatten, så var såklart tvungen att delta. Det firar jag idag med att bära min allra första Linkin Park tröja, som ni ser är ganska sliten och det har den blivit helt av sig själv tro det eller ej. Nu ska jag knapra i mig några morötter och titta på Chuck, jag påbörjar snart säsong 5. Bra medicin när man fått sitt hjärta krossa, vill jag lova. Fred ut.