Don't stay

Jag vet inte riktigt var jag ska börja den här gången! Just nu känns allt så jäkla döbra. Jag känner mig så otroligt fri och glad att jag inte riktigt förstår var allting egentligen kommer ifrån. Jag försöker hindra mig själv från att hoppas för mycket att det kommer hålla i sig, eftersom att jag vet att det inte kommer göra det. Men jag kan inte hjälpa det, det känns så jäkla skönt allting just nu. Jag kände idag, varför i helvete ska han få behålla hela kakan OCH äta upp den? Han valde att lämna mig, då ska han inte få ha mig på något sätt överhuvudtaget. Jag insåg att han krossade mitt hjärta flera gånger både genom handlingar och ord. Nu när det tog slut så var det som att jag glömde bort allt det dåliga, vilket gjorde att jag kände att det var mitt eget fel att han behandlade mig som en liten bajshög ibland och att det var mitt eget fel att han faktiskt lämnade mig. Det var som att jag aldrig någonsin varit ledsen över vad han gjorde mig utan att jag bara var en tönt som faktiskt blev ledsen. Men idag tänkte jag om... Vilken blåögd liten fitta jag är som kunde glömma bort allt det där. Nu släpptes bara allt. Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så fri och så stark. Det känns i hela kroppen!

Jag vet fortfarande om att jag kanske bara känner såhär ett tag, sen kommer allt annat slå tillbaka. Jag är beredd på det, och jag är redo när det gör det. För nej, jag har inte kommit över honom bara för att jag skriver allt det här och jag säger definitivt inte att han är dålig eller att någonting är hans fel eller liknande. Så lågt sjunker jag verkligen inte. Jag älskade/älskar ju honom för en anledning liksom, då går man inte bakom någons rygg och smutskastar en bara för att det känns bra för en själv. Det är min åsikt i alla fall.

Hur som helst, jag bestämde mig idag att jag inte kan vara vän med en kille som krossat mitt hjärta utan att ha tagit en riktig funderare över det beslutet. Jag kan inte vara vän med någon som så lätt tar ett sådant beslut på så kort tid, det fungerar inte så. Att vara hans vän är inte det bästa för mig, för han är inte det bästa för mig och jag måste helt enkelt ta och inse det. Det som gör mest ont är att inte ha någon där, för som jag alltid sagt, även då vi var tillsammans- jag kan leva utan honom, men jag vill inte. Så enkelt är det och det där lilla påståendet förklarar så mycket om hur det är i min situation och hur det varit. Det känns då riktigt bra att vara lite arg, för jag är arg på ett riktigt bra sätt. Lyckligt arg, haha typ!! Ni som vet, ni vet.
Jag tror inte att jag mår bättre än vad jag gjorde för en vecka sedan, egentligen. Inte alls. Men hade en sån här känsla idag och jag tyckte det var riktigt skönt för stunden!