Känner mig benägen till helt störda saker just nu. Benägen till något som skulle göra att jag aldrig mer kommer kunna vara benägen till någonting överhuvudtaget. Varför skriver jag ens det här? Ifall ingen fattat så använder jag min blogg som min bästa vän. Jag tror inte jag har en enda vän som känner mig, inte tillräckligt bra i alla fall. Jag har ingen att vända mig till, ja visst, folk säger det hela tiden att jag kan komma när jag vill och prata när jag vill och så vidare. Men jag kan inte prata med folk som jag inte litar på, som jag inte känner mig trygg med. Jag måste vara helt ärlig och faktiskt gå ut med offentligt att jag inte har någon.
Den enda som någonsin känt mig tillräckligt bra är Linda, en av mina bästa bästa vänner. Jag känner henne knappt längre och sist vi var med varandra var i åttan. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, det går i vågor hela tiden och visst fan kan jag skratta och vara glad för det är det enda jag är! Jag vågar inte visa mig ledsen, sårbar eller liknande. För råkar någon säga något jag inte vill höra sugs jag in i ett svart hål, jag klarar mig helt enkelt bättre själv. Ingen har någon aning om vad jag gått igenom i mitt liv, och jag tänker heller inte gå ut med det till någon. Hittills är det en individ i hela världen som vet allt, och det är jag. Ensam stark. Jag har alltid varit starkast... Men jag vet inte längre om jag orkar så mycket till ensam.
Det är så mycket. Det är så lite som kan utlösa så mycket. På vilket sätt som helst. Var ska jag ta vägen, och hur ska jag ta mig dit? Jag älskar att alla säger att dom bryr sig och att dom lyssnar, det finns inte mycket bättre än när någon säger något sådant. Men jag tror inte på det. Jag vågar inte tro på det, eftersom jag så många gånger blivit sviken på hundra olika sätt utan att personerna i fråga har någon aning om det. Men jag är inte den som bryr sig, jag stänger in mig själv.
Jag var dum som vaknade upp i lördags om att tro att det skulle lösa problem att skriva av mig på bloggen. För det kanske känns bra nu, men att det är så många som kommer veta en del av sanningen om mig kommer jag få betala senare... Jag ångrar att jag publicerar detta. Men just nu bryr jag mig inte. Just nu vill jag bara... bara låta det vara.
och jag är fortfarande bara 17 år...
6 kommentarer:
måste bara skriva att du är otroligt modig som vågar vara så ärlig. önskar att jag kände dig och kunde hjälpa dig att må bättre..
tack, och jag önskar jag visste vem du var.
Jessica jag har alltid haft ett intryck om att du är riktigt tuff! Du kör din egna stil och gör vågande saker för du är inte rädd för att misslyckas! Beundrar dig!
..Angående din jobbiga period, förstår dig hur förkrossad du är, finns faktiskt vissa knep som funkar för att ställa allt till rätta!
När min pojkvän dumpa mig visste jag inte riktigt vars jag skulle ta vägen.. Jag ringde hela tiden till honom och var en terrorist seriöst. OM du vill ha tillbaka honom så ska man egentligen bara skita i honom. Göra annat Och inte ens svara när han försöker kontakta dig av någon anledning.
Jag letade överallt hur man kunde få tillbaka honom, gjorde allt de stod på listan och 2veckor senare kom han tillbaka och ville ha tillbaka mig. Nu kanske inte de är så bra och publicera dehär iaf de är de du hade i tanken om att du vill ha tillbaka honom .. Ja iaf han läser din blogg.
Man ska inte visa sig svag. Visa att du har gått vidare. En kille undrar endå alltid hur sitt ex har de. Han ska inte veta att du ens saknar honom för de gör honom bara starkare, och känner inte riktigt nån attraktion ifall man är ledsen och ska tycka synd om en,. Var den personen han föll för i början. Var glad och lycklig (även om du inte är de) .. Så visa honom att du är de!
Jag hade iallafall aldrig kännt den där känslan förut, precis som någon hade tagit mitt hjärta och stampat på de.. Vet inte om dehär får dig att må bättre. Men jag vet hur hemskt de är och vill bara hjälpa dig att må bättre, blir verkligen ledsen av att läsa de du skriver.
Jag känner inte dig men ja... Vill endå att du ska må bra för jag vet, de finns inget värre än att ha ett krossat hjärta. Hoppas allt blir bättre, med tiden blir de ju alltid bättre! Vet att man blir less på att höra de.. Men de gör de!
"De som inte dödar dig, gör dig bara starkare!"
Hjärtat, jag tänker på dig.
Ingen människa i hela världen förtjänar att känna som du gör.
Vad man än har gjort. Man ser mörkret och det känns som att det är ens enda utväg, men det är det inte. Du är så omtyckt av så många. Du har mycket att kämpa för. Jag vet att det är svårt, för när man mår käpp rätt åt helvete så tänker man inte på någonting annat än sig själv. Man har svårt att tro att det folk säger inte betyder någonting. Jag kan förstå att det känns konstigt att jag kommer ur tomma intet såhär och säger en massa saker som du kanske inte förstår någonting utav. Men tro mig, jag har varit där, inte på exakt samma ställe, men jag har varit på stället som håller hand i hand med det stället du är på. Du vet vart jag finns, jag finns ett kvarter ifrån dig. Vi kanske skulle ta en fika på stan du och jag. Jag vill så gärna se den glada du, som sprider glädje och står på sig och är sig själv. Kämpa för din egen skull.. Du behövs i den här världen för att bevisa sedan att man klarar dessa vidriga uppförsbackar så att man kan motivera andra, kämpa. Kram <3
Ta dig samman.
Finns alltid för dig <3.
Kram
Skicka en kommentar