Jag vägrar att inte erkänna. Jag vägrar att stanna upp. Jag vägrar vila. Inte ens för en sekund. Men min kropp börjar säga ifrån nu, min kropp har skrikit hela natten. Jag tänker inte vila därför, det gör jag inte. Upptäckte att de lagt in ett PSI-pass ikväll, torsdag, och tänker gå på det. Hur mycket kroppen än skriker. Som mest får jag ta det lugnt på passet, men mer vila än så tänker jag inte tillåta. Det bara är så. Blir arg på mig själv. Det går över. Det gör det alltid. PSI imorgon bitti står på schemat som vanligt. Älskar att träna på morgonen. Träningen är målet. Kan med det säga att jag nått mitt mål. Jag älskar det jag gör. Vila kan jag göra senare. Så farligt är det inte.
källa: weheartit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar