Ingen ro

Som rubriken lyder får jag ingen ro. Full rulle dagarna i ända. Jag tränar PSI fem gånger i veckan och de två andra dagarna kör jag annan träning. När jag inte tränar går jag i skolan och är med G. Nästan hela tiden skulle jag vela säga. Jag borde ha ledsnat på PSI vid det här laget, men inte det. Det blir bara roligare ju bättre man blir, och ännu kan de dyka upp lite nya kombinationer att pröva på. Fick med mig G dit för någon dag sedan, han hade kul och fick sig ett riktigt bra träningspass. Kan vara den största anledningen till att jag tycker så mycket om PSI. Det tränar hela kroppen + lite kondition.

Denna vecka måste jag hoppa över söndagkvällens PSI, för då beger jag mig till Piteå och ser In Flames på Norrmalmia!!! Det kommer bli så himla fett. Det kommer det verkligen. Hur taggad jag är vet jag dock inte, spelar Håkan och Kent för fulla muggar just nu medan G står i köket. Precis som det ska vara, ligger jag i en stor mysig tröja i soffan och sjunger halsen av mig och dinglar med mina bara ben i luften. Jag verkar vara ganska lycklig. Jag vet inte. Jag kanske är det trots allt.

Jag älskar Ella. Jag saknar Ella. Jag längtar efter Ella. Jag vill ha henne tillbaka hela tiden. Men jag undrar, kommer det någonsin gå över? Jag lever för dig nu, gumman.