Tillsammans

Hej Ella. Jag var med Sofia igår kväll, jag fick även spendera min natt där. Vi pratade mycket om dig, om tiden tillsammans. Vi skrattade åt saker vi gjort, du och jag, du och Sofia. Jag trodde aldrig jag skulle göra det ännu, men det gjorde jag. Det var som att ett ljus tändes i själen på mig, det kändes så bra att kunna minnas hur kul vi haft tillsammans. Men det enda jag önskade under hela kvällen var att du skulle vara där med oss, vi hade haft så himla roligt tillsammans. På något sätt kändes det som att du bara var upptagen med annat, som att det hade kunnat vara så. Vi saknar dig. Jättemycket.

Det känns verkligen att du är borta. Det känns i luften, runt omkring oss och inom oss att någonting fattas. Det märks verkligen att någonting tagits ifrån oss här på jorden. Det är verkligen tomt utan dig och det kommer bli så otroligt svårt utan dig. Våra liv har förevigt förändrats, det är så himla synd att det var tvungen att vara du som togs ifrån oss... Hur du är som person har blivit så mycket tydligare nu. Jag visste alltid om att varje gång man fick syn på dig strålade det om dig, att du alltid finns där, för alla dina vänner på alla sätt. Men jag tänkte aldrig på det, men nu är det så tydligt att du verkligen var sån. Du var verkligen så jävla bra som alla säger att du är. Ditt fantastiska fnitter och hur du kunde skratta igenom jobbiga saker, alltså det finns så många fina egenskaper hos dig som man aldrig kanske riktigt tänkte på då att uppskatta. Man gjorde såklart det, men inte alls lika tydligt som nu. Jag talar nog för alla när jag skriver att jag önskar jag sagt allt det här till dig innan det var för sent. Du om någon förtjänar att höra allt det här, du är så fin, så himla fin på alla möjliga sätt. 

Jag har aldrig känt mig så stark i hela mitt liv som jag gör nu. Aldrig har jag verkligen haft det där behovet om att bli omhållen, gråta med någon och prata med någon. Jag har alltid sagt, ensam stark. Men under dessa omständigheter finns det ingenting som heter ensam, den som är ensam önskar jag någon finner. Jag vill inte att någon ska behöva vara ensam nu, för jag skulle aldrig klara detta ensam. Jag kanske inte ligger i någons famn och gråter, men att jag till nästan vem som helst kan skriva eller ringa om jag skulle behöva prata är så viktigt. Att jag faktiskt har möjligheten att fara någonstans och gråta i någons famn. Det känns verkligen av hur extremt viktigt det är att ha varandra nu, och tack vare dig Ella, och alla dina fantastiska vänner och mina fantastiska vänner som kanske inte har dig gemensamt så är jag stark, så är vi alla så otroligt starka. Tack vare dig. Ella, älskade Ella. Somliga ljus brinner verkligen aldrig ut. Jag tänker på dig hela tiden. Ljuset ditt står tänt under hela tiden som jag är hemma, jag har inte vågat sova tidigare nätter för att jag inte velat släcka det. Jag vill inte blåsa ut ditt ljus, det känns som att jag skulle lämna dig då. Som att du plötsligt försvinner från min närhet. Det vill jag aldrig. Ditt vackra ansikte pryder min bakgrund på både telefon och dator, detta för att du känns så mycket närmare då, det känns som att du är här. Utav hela mitt hjärta älskar jag dig, och jag är verkligen inte den enda. Vila i frid, min ängel.

foto: Niki Westling