Lost in Desperation

Helgen har varit fullproppad med diverse planer. På fredagen fick jag spendera kvällen och natten med två snubbar som fick mig att skratta väldigt mycket, på riktigt denna gång. Dödligt skönt, tack för det. Inte nog med det var jag tidigare den dagen och fotograferades med min mor på Model Lab. Vi köpte fem bilder, kanske publicerar senare, vem vet.

Vaknade dock inte upp lika glad, tyvärr... Men det gjorde mig inget, för jag hade lördag kväll att se framemot som spenderades med tre av mina favoritbrudar med gurkstavar, snack, sällskapsspel och skratt. Även denna natt fick jag sova gott vid sidan om sådana jag tycker väldigt mycket om. 

På söndagen hann jag inte komma långt så startades adventsbaket jag och mor planerat hela veckan. Hela fem plåtar lussebullar på tre timmar gjordes. Riktigt duktigt gjort. Som grädde på moset kom min fina moster och mina fina kusiner för att smaka på allt bak vi gjort. 

Vill tacka allt och alla för att ha gett mig en fantastisk helg. Trots att det alltid ligger i bakhuvudet och gror så lyckades jag totalt strunta i det för några timmar. Det var nyttigt för mig. Synd bara att det inte kunde hålla i sig längre än vad det varade, för nu är jag back on track. Med alldeles för mycket plugg, som jag överraskande nog ser fram emot. För efter denna skolvecka får jag spendera ännu en fullt planerad helg med fantastiska människor.

Det värsta med den här hela grejen är att det inte känns bra att skriva såna här glada och trevliga saker, jag får någon typ av ångest. Varför har jag ingen aning om, för jag uppskattar hela helgen... Men jag vet att jag inte mår bra, och det känns därför pinsamt och väldigt konstigt att jag haft kul. På något sätt känns det otroligt fel, vet inte var det kommer ifrån eller om det ens är vanligt att känna så... För efter varje skratt jag släppt ut denna helg, har jag haft ångest på ett eller annat sätt. Bara fråga snubbarna, jag bad om ursäkt nästan hela tiden för att jag skrattade. Jag hoppas och ber att jag en dag vågar släppa lös mig, helt och hållet. För jag har tappat mig själv helt. Jag har lagt mig själv på hyllan. Men en dag, ska jag plockas ner därifrån, en dag.

och jag är fortfarande bara 17 år...