the Ghost of you

Idag var det musiken som gjorde mig åt helvete för bekymrad. Första gången sen förra veckan som jag varit såhär förstörd... En liten tanke, som jag helt glömt bort att fråga honom. Det förstörde min dag helt. Jag tog upp telefonen och råkade ringa honom och frågade det jag behövde få veta. Fick inte det svar jag väntat mig, fick ett bättre svar men det gjorde ondare då jag tänkte efter. Jag förstår ingenting just nu om någonting... Jag är så arg. Nej, inte arg. Jag är så förtvivlad, så förtvivlad på honom. Hela den här veckan har gått så bra och jag har tänkt i de rätta banorna varje dag. Jag hatar allt det här så himla mycket. Jag vet inte alls vad jag ska ta mig till när saker som dessa händer, mitt i allt. 

Det enda jag vet just nu är hur extremt desperat jag är efter kärlek och närhet. Har redan gjort något jag fått ångra och jag hoppas att jag tänker efter nästa gång. Jag tror inte jag kan styra mig själv längre, inte på samma sätt. Saknar självdisciplin helt när det gäller just det här. Allt jag egentligen ber om är en vän som kan hålla om mig hårt och bara ta hand om mig lite, trösta mig ifall jag skulle gråta. Jag skulle döda för en sådan vän just nu. Jag pratar ingenting om detta, nästan. Jag behöver verkligen prata om det, jag behöver verkligen en kram. Jag har ingen aning om varför det inte sker, jag vet faktiskt inte. Just nu vill jag bara ha julafton så jag får vara med min fina familj och sedan vill jag ha nyår, supa mig redigt full och glömma allt som hänt detta år och påbörja ett nytt. Ett fan så mycket bättre år. Men just nu är allt jag vill, ha en kram.